Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toppar och därifrån1 öfverskådat de taflor han upprullar. Äfven
här från Städjans höjd tedde sig »källor», fjällsjöar,
boskapshjordar, dalar och berg, det var en liknande tafla, men infattad
i en nordisk ram och utförd i andra, mer dämpade farger från
den störste Konstnärens rika palett.
Vår förare, en prosaisk natur som få, syntes mindre
intresserad af den rundmålning, som upprullade sig omkring
oss — det# var ju ock för honom hvardagskost — än af
omsorgen att få eld på sin pipa. Naturligtvis är häruppe sällan
lugnt, och ehuru vi under vägen plågats af hettan och stiltjen,
drog här en mild t svalkande vind fram, dock laber nog. Då
mannens ansträngningar till sist kröntes ’med framgång, lät han
oss veta, att det var första gången han på Städjan lyckats få
eld på pipan. Apropos eld, så kunde vi ock däruppe betrakta
skådespelet af en skogsbrand, som rasade åt Idrebyn till, och
som med sina väldiga rökmassor bortskymde en del af utsikten
åt Fulufjället, hvilket fjäll i parentes sagdt, i det redan förut
i denna skildring berörda diktverket »Vår Daniel» falskeligen —
och förmodligen genom tryckfel — kallas .Faiwfjället.
Städjans högsta platå är icke af stor utsträckning, men
nästan så slät som en bordsskifva. I denna skifva äro dock
talrika, hvarandra korsande remnor. Man har — som vi redan
påpekat — tyckt sig i bergets form se likhet med ett städ.
Fullfölja vi denna bild, kunna vi säga, att på detta jättestad
någon jättehammare dunkat ned med den påföljd, att stadet
krossats i spillror, dock så att hvarje spillra, hvarje block
behållit sin plats.
Efter blott en halftimmes vistelse däruppe, ty vi måste ta
tiden i akt, företogs nedstigandet, som gick vida lättare än
uppstigandet, ja, skulle kunnat gå alldeles för fort, om vi icke
sökt hålla igen. I början klefvo vi helt försiktigt, men hunna
ett stycke, vågade vi släppa på för full maskin, och så kommo
vi skuttande i den söndersmulade småstenen, hvarmed käglans
sidor äro beklädda, så att flisorna röko.
Kl. 5 e. m. voro vi åter i LillQäten, och som vi med
undantag af en mjölkskvätt och här och där »en dryck ur den
klara flod» ingenting förtärt på 9 runda timmar, så var ej
underligt att vi, efter 2!/2 mils ridt i oländig mark plus den
mödosamma fjällbestigningen, och vår vägvisare, efter en hel dags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
