Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
vidare använda finskan i dagligt tal, om det också då ännu
kommer att finnas kvar personer, som förstå språket.
Yi försökte utforska, med hvilka känslor finnarna här se
utslocknandet af sitt modersmål och hvad de tycka om, att
barnen endast lära sig svenska eller norska, men det var inte
godt att komma till någon riktig klarhet härutinnan. Så vidt
vi kunde finna, tänkte de i allmänhet ingenting alls därpå; de
nöjde sig endast med att med ett slags tyst beklagande
konstatera faktum och någon grund för att söka hålla språket uppe
kunde de icke finna. Någon praktisk nytta af finskan hade
man icke — det enda vore då att vid vissa tillfällen kunna
begagna det som ett slags hemligt språk, som ingen
utanförstående kunde förstå. Kort sagdt — någon nationalitetskänsla
tycktes knappt finnas kvar hos Värmlandsfinnarna, utan de
tycktes kunna äfven i detta afseende anföras som ett typiskt
exempel på en utdöende nationalitet.*) Långt efter det att
språket försvunnit, komma likväl säkerligen många etnografiska
egendomligheter att lefva kvar häruppe. Så den finska
an-siktstypen, förstås. Vidare t. ex. pörtena. Några nya’sådana
byggas väl inte numera och en stor hop af de nu förefintliga
äro fullständigt fallfärdiga, men de bättre komma säkerligen
ännu att stå och begagnas mycket länge, ty de som äro
uppväxta i sådana bostäder, trifvas mycket bra i dem. De bättre
pörtena äro nämligen ljusa och rymliga och hålla sig under
vintern mycket varma med en relatift liten vedåtgång. Då
den stora ugnen en gång blifvit genomvärm, behöfver man elda
*) Härmed öfverensstämmer icke, livad som på hösten 1894 lästes i
tid-ningarne, nämligen att de omtalade finska fröknarna här funnit stor kärlek
till det finska modersmålet och att finnarna med tårar i ögonen tackat dem
för att de beredt dem tillfälle att få höra Guds ord förkunnas på finska.
Jag vågar naturligtvis inte alldeles betvifla denna uppgift, men egendomligt
är, att vi själfva icke sågo ett spår af något sådant, och detta, ehuru vi voro
med på två af deras bönemöten och äfven eljes hade rikligt tillfälle att på
nära håll observera folket. Men väl voro finnarna nyfikna att höra
»Fin-lands-finska», som de sade, och det till på köpet ur »herrpersoners» mun,
äfvensom att jämföra denna finska med sin egen. För fullständighetens
skull relaterar jag här alltså både vår egen och finskornas åsikt om saken,
i det jag förklarar mig själf luta åt den förra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
