Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
komna kaffetåren, som framlockade dessa ord. Hon lefde
till god del på kaffe, och vi sågo henne ofta om morgnarna
dricka 5 eller 6 koppar starkt kaffe omedelbart efter hvarandra.
Hennes yttre göromål inskränkte sig till mjölkning af några
getter.
Hastigt gingo nu flere dagar, använda till flitiga utflykter
i de omgifvande fjällen. Vädret hade blifvit vackert, och vi
beslöto att flytta på oss. Närmaste mål var Paltaluoktes
fiskarkåta på Pajep Kaitomjaures norra strand. Lapskan var
nere på stranden med den lille på armen och vinkade farväl. —
Vågorna gingo rätt höga, när vi kommo ut på sjön, och det
var icke utan en viss oro, hvarmed vi betraktade den tungt
lastade båten, som tog in vatten i betänklig grad. Gubben
pekade oupphörligt på de doft hörbara forsar, som skilja de båda
sjöarna åt, samt skakade betänkligt på hufvudet. Snart märkte
vi, att han ej satte kurs på dessa, utan på sin ö. Vi voro
angelägna att komma hastigt fram och protesterade lifligt, något
som dock föga bekymrade gubben. Då vi kommit fram till ön,
landsatte han helt trankilt våra saker, pekade på en ny båt och
gick upp till sin kåta. Föga angelägna att förnya vår
bekantskap med hans hustru, stannade vi kvar vid båtstället, där vi
föröfrigt hade fullt bestyr med att hålla getterna från våra
saker. Så gick en hel timme, utan att något hördes af. Nu
började vårt tålamod att tryta, hälst som det var ganska kyligt.
En af oss gick upp till kåtan, där gubben naturligtvis höll på
med sitt kaffe. Hela familjen kom nu ned till stranden och
förklarade, att det var omöjligt komma någon väg denna dag.
Vi låtsade oss ingenting förstå. Följden blef, att gubben
arbetade, så att spotten stod vida omkring, och gumman skrek, så
att det nog hördes öfver sjön. Vi voro dock fortfarande lika
okunniga. Käringens afskräckande ansikte kom oss ofrivilligt att
tänka på medeltidens häxor, och hennes skrofliga stämma skulle
kunnat jaga vargar på flykten. Utsikten att tvingas stanna här
öfver natten gjorde oss nästan förtviflade. Så gick hela
eftermiddagen. Först mot aftonen, antingen på grund af vår bestämda
hållning, eller därför att sjön alldeles lugnat af, alltnog, gubben
beslöt, att vi skulle fara. Först skulle han dock bränna kaffe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
