Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Men jag skall låta mina läsare själfve döma, i det jag ur
det internationella språkets grammatik anför de mest
karaktäristiska kapitlen, läran om nomina och verb. Redan det att jag
kan göra något sådant utan att gå utom ramen för förevarande
uppsats visar ju nogsamt, huru föga vidlyftig språkläran i sin
helhet måste vara.
Alla substantiv sluta på ändeisen -o, alla adjektiv på -a.
Som deras böjning är alldeles lika kan jag om båda på en gång
nämna, att de enda böjningsändelser som förekomma är -n för
att beteckna ackusativen (det direkta objektet samt målet för
en rörelse) och -j för att beteckna pluralis. Genitiv och dativ
uttryckas genom preposition, den förra genom de, den senare
genom al. Inga prepositioner »styra kasus» såsom den
gram-matiska termen (oriktigt) lyder, och de inverka sålunda ej på
hufvudordets form. Obestämd artikel finnes ej; den bestämda
heter under alla förhållanden la. Genusskillnad finnes ej,
annat än af lefvande väsen, hvarvid femininum uttryckes genom
att inskjuta stafvelsen -in- framför det slutande -o. Ex. pair o
fader, patrino moder o. s. v. Adjektivets komparation sker
med orden pli, plej (mer, mest), som sättas före detsamma. —
Ja, det är hela nominalläran! Jag tillåter mig bifoga ett
böjningsmönster, som naturligtvis är undantagslöst gällande för
hvarje substantiv och adjektiv som språket äger. *
Singularis: Pluralis:
Nom. la bona patro (den gode fadern) la bonaj patroj
Gen. de — — — de — — —
Dat. al — — — al — — —
Ack. la honan patron la bonajn patrojn
* Angående uttalet i esperanto anmärkes här i allmänhet, 1) att
accenten hvilar i alla ord på den näst sista stafvelsen; 2) att hvarje
bok-staf alltid uttalas på samma sätt och att hvarje ljud alltid betecknas med
en och samma bokstaf; samt särskildt, att o uttalas som franskt och tyskt
o d. v. s. som svenskt å; att u uttalas som franskt ou tyskt u, således
nästan som svenskt o i domare; att c uttalas som ts; * som s. k. lent s,
liksom i franskan. Det slutande -j t. ex. i la bonaj patroj bör ej uttalas
alldeles så skarpt som vi svenskar, i motsats till de flesta andra nationer,
ha för sed, utan som ett mycket kort och svagt i. Ordformerna bli i
annat fall missljudande och tunga att utsäga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
