- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
198

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

oss, och himmelens fönster öppnades, och min usla parasoll
gjorde icke mer nytta än en silduk — men framåt gick det,
ty nu var man en gång våt och humöret var justeradt till
samklang med vädrets lynne — — —.

En fin blå rök spirade upp mellan aflägsna trädtoppar
under ett uppehåll i regnet. Röken försvann för att snart åter
visa sig, och så framträdde en rödmålad bondgård uppe på en
höjd med en sjö nedanför, — vi hade kommit till Krutberg.

Stugan var full af folk, män som sutto och språkade vid
den oumbärliga pipan, och kvinnor, som väfde och spunno.
Det var så hemtrefligt och ljust, och vårt inträde väckte icke
mer uppseende, än om vi varit väntade. De våta kläderna
hängdes på stolar vid elden, och kaffekoppen kringbjöds och
gaf ny fart åt samtalet, som kommit litet ur spåret. Jag har
varit i många, många lappmarksgårdar, fattiga och mindre
fattiga, men ännu icke i någon, där gästvänligheten icke tycktes
vara bofast. Du aflägsna landsända med frostnätter och nödår
och bäfvande förhoppningar! Skall det vara din karga jordmån
till för att hos människorna väcka det hjärtelag, som en gång
skall befinnas väga tyngre än alla de skatter, som högre
kultur och beräknande, vinstgifvande sträfvanden förmått inhösta
åt mänskligheten?

Yi voro torra, förplägade och uppkryade, då vi åter gåfvo
oss i väg. Det var »regn i buskarna», men Johan Boman
skötte en liten nyskuren käpp så väl, att det mesta af regnet
var nedskakadt, där jag trampade i lappens spår. Men
myggorna, myggorna! Regnet hade gjort dem galna af blodtörst.
O, I plågoandar, som läggen sten på börda för dessa stackars
lappmarker, som sannerligen förtjänade att få njuta sin korta
sommarfröjd ogrumlad, spelen I verkligen en sådan rol i
naturens stora hemlighetsfulla hushållning, att en tusendel af edra
missgärningar kan anses försonad?

Yi gingo och gingo, och det hade blifvit svalt, och
vattnet rann snart undan i den starkt kuperade terrängen. Skogen
glesnade och blef småskog, och småskogen öfvergick i
dvärgbjörk. Det bar högre och högre mot Marsfjällets platå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free