- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
60

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

LOUIS AM KEN.

rand synes en gloria af svagt lysande ljus, den s. k. coronan.
Denna är långt ifrån cirkelrund, som man vore benägen att
antaga, utan tvärtom ytterst oregelbunden. Våra astronomer
påstodo sig se flera praktfulla protuberanser, men för min del
hade jag ej tid att så länge sysselsätta mig med själfva solen.
Det var så mycket annat man ville iakttaga. I främsta
rummet ville jag öfvertyga mig om, hur pass mörkt det blef. Jag
fann då, att man obehindradt kunde läsa stilarne i
Turistföreningens resehandbok, ehuru man gärna ville hålla boken litet
på kant, så att det svaga orangefärgade ljuset från ljusranden
rundt kring horisonten föll in på sidorna. Utom de tre
synliga planeterna kunde jag för min del vid en hastig razzia
öfver himlahvalfvet icke upptäcka några flera stjärnor. Andra
mera skarpögda sade sig däremot iakttaga dylika. Efter dessa
undersökningar gällde det att betrakta landskapet rundt
omkring. Detta var enligt min tanke det intressantaste och mest
fängslande af hela fenomenet. Det var icke ett stycke af vår
gamla kära jord man såg rundt omkring sig. Det var en helt
främmande värld. Det var ett månlandskap, ett stycke af
Vikgilii underjord, en natur, som stod lik. Det var en
komposition i biåsvart och orangegulgrönt. Man visste knappast
längre, hvar man befann sig.

Men nu måste man skynda sig att se på............. För sent!

På månskifvans kant synes en gnista. Den sväller ut som en
glödande lavaström, den blixtrar till, och skuggorna vika för
den åter framträdande solens allsmäktiga »varde ljus!»

Äskådarnes återhållna känslor gifva sig nu luft. De
intryck, man erfarit under dessa minnesvärda 68 sekunder, måste
jämföras. Fotograferna upplysa om att de medhunnit att taga
17 fotografier. Mr Bruce, som på förhand gjort en skiss af
landskapet, har begagnat tiden till att blixtsnabbt anteckna
färgtonerna under förmörkelsen för att sedermera göra en målning
af tilldragelsen. Den ene skryter öfver de väldiga
protuberanser han sett. Den andre klagar öfver att han icke
medhunnit att se hälften af hvad han velat. Men alla instämma
uti, att skådespelet varit i hög grad egendomligt och vida
öf-verträffat hvad man vänlat sig. Vi beklagade lifligt, att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free