Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällsjöfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLSJÖFISKE. 71
gick den mörka förkrympta granskogen ända ned mot stranden,
på ett annat den ännu i försommarens ljusa grönska prunkande
löfskogen. Annorstädes sänkte sig den bruna fjällgrunden ned
i sjön, medan andra partier af fjället höljdes af mossor och
lafvar, hvilka nu efter regnet svällde och lyste i hvita, grå och
gula färgschatteringar. Här och hvar i sluttningarna lät göken
höra sina melodiskt klingande locktoner, från en skate i
fiskebodens närhet föredrog en nattvaka sin konstfulla sång, och
myggorna voro redan i färd med att dansa i solskenet, som
spred lif och lust i hela naturen.
Den får lif, den får färg,
men du nedblickar glad
på de gnistrande blad,
på de flammande berg,
såsom skalden i sin högstämda »Sång till solen» sjunger. Allt
ingaf en känsla af obeskrifligt välbehag.
Dock, fiskeväder var det ej. För fiske med fluga
lämpar sig bäst mulen, varm väderlek, helst med duggregn och
svag blåst. Isynnerhet i sjöarne är det nödvändigt, att vattnet
krusas af vinden, om det skall nappa bra, troligen emedan fisken
då ej så väl hinner granska flugan och denna därjämte af vinden
sättes i en lockande rörelse. Därtill bör man, anser mången,
för att kunna påräkna ett lyckligt fiske vara ute, när det blåser
östan eller sunnan. Det hör nog till de »fiskeregler», af hvilka
man godt kan göra sig oberoende. Under vår vistelse vid
Fjällsjöarne visade det sig, att öringen tar friskt äfven vid västlig
eller nordlig vind.
Vi gjorde oss god tid, innan vi gåfvo oss ut på sjön för
att orientera oss, och njöto i makligt lugn af den härliga
morgonen. Den första utflykten gällde naturligen långrefvarna. På
den flÖtade refven hade endast en mindre öring satt sig fast;
på den sänkta däremot var det mera lif och rörelse. Omkring
ett tjog vackra, ehuru ej synnerligen stora öringar blefvo vår
fångst. På bordet, hvartill en gammal upp- och nedvänd båt
framför boden fick tjäna, kunde vi alltså servera delikat
fjällöring till frukosten, och Ola gjorde dessutom början med
insalt-ningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
