Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SKOGSSTRÅT. 133
visade alltid en märkvärdig instinkt att snoka upp rätta
vägen.
Efter ett par timmar öfverraskades vi af ett störtregn,
som gjorde oss alldeles genomblöta — utom skogskarlen, som
gick alldeles torr under sin regnkrage och i sina vattentäta
kängor. Karlarne skola då alltid ha det bra!
Öfver Norrtjärn fingo vi två roddare. Den ena af dem
ville med all ge valt förmå oss att, ehuru flere båtar funnos,
sätta oss alla i hans båt, som var alldeles ny, för att se, »hur
mycket den bar.» Då han var omedgörlig, frågade vi den
andra karlen, om han trodde, att den skulle bära oss.
»Kanhända», svarade han lakoniskt. Ehuru båtens ägare blef mycket
förargad, placerade vi oss då i två båtar. Den af karlarne,
som inte var båtägare, råkade få bara flickor i sin båt. Också
såg han mycket säll ut, konverserade hela tiden och förklarade,
att den andre, som såg surmulen ut, afundades honom. Bägge
våra roddare voro emellertid litet glada.
I en by undrade en bondpojke, som vi tillfrågade om
vägen, om vi voro frälsningssoldater. Vi kände oss ej vidare
smickrade, men skyllde misstaget på ett par röda
lawn-tennishattar, en röd blus och skogskarlens ränsel, som under kragen
lätt kunde tagas för en guitarr.
Klockan tio på kvällen kommo vi till byn Dröberget,
därifrån vi måste ha rodd öfver en del af Holmsjön. På den
första gården funno vi endast några fulla karlar, på den andra
likaså. På den tredje mötte vi en gubbe, som vi gåfvo oss
i samspråk med. Han tycktes dock litet oredig, och när han
ville gå in i stugan, ramlade han pladask med hufvudet på
Gretas fötter. I detsamma kommo två andra karlar gående, och
vi bådo nu dem skaffa oss rodd öfver sjön. Dessa kunde nog
stå på fötterna, men vi märkte snart, att de inte voro mycket
trefligare att ha att göra med. De svamlade om allt möjligt,
förklarade, att de måste följa med bägge två, ehuru gossarna
ville ro själfva, emedan en inte orkade ro båten tilbaka ensam
— de voro unga starka karlar. Slutligen gingo de in i stugan
för att, som vi kunde förstå, lägga råd om, hur de skulle
kunna »klå» oss på pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
