Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ANNA-LISA.
Men nu ansåg Anne-Marie det för sin plikt att ingripa
för att bestraffa det dåliga moraliska tillståndet i byn. Med
sträng röst började hon, vänd till gubben:
»Hvad för ni för ett lif här på skogarna?»
Vi måste hastigt rycka henne därifrån och be henne stilla
sin sedliga harm, ty gubben tycktes ej sinnad att ta mot
moralpredikningar och såg ut att kunna skrida till
handgripligheter.
Nu återkommo de bägge andra karlarna, ännu omöjligare
än förut. Där stodo vi i regnet och halfmörkret i en by, där alla
karlar voro fulla, och visste inte, hur vi skulle komma någon
väg. Då uppenbarade sig en räddande ängel i skepnaden af en
gumma, gubbens hustru. Det var en ståtlig, vacker gumma,
och kavat var hon också. Hon lofvade oss två båtar, som
gossarne skulle ro öfver. Hon och en liten flicka skulle sedan
ro dem tillbaka. De fulla karlarne, som blifvit allt
oförskämdare, följde med oss till stranden och frågade, om turister
finge stjäla båtar. Greta förde med den ene en långvarig
konversation, som utmärkte sig genom lifliga repliker å ömse
sidor. Samtalstonen var däremot inte lika vårdad på bägge
hållen, ty karlen hedrade oss med namnen »pack», »patrask»
o. s. v.
Från andra stranden visade gumman oss vägen till
Fagerviks bruk, som låg vid en annan ände af sjön.
När vi kommit in i skogen, hade vi, trots regnet och
kölden, ingen lust att ta fram en punschflaska, som vi ämnat
krya upp oss med. Vi kände oss nästan hågade att bli
absolutister.
Efter en stund tog skogen slut, en sjö och en stuga syntes.
Vi sågo oss förbluffade omkring. Inte var det då Fagerviks
bruk. Vi tittade om igen. Nej, omöjligt. Gumman måste ha
visat oss galet. Föreställ er oss, genomblöta och hungriga,
klockan tolf på natten på ett obekant ställe! Vi stirrade på
hvarandra under våra paraplyer. Till sist brusto vi ut i skratt.
Hur skulle vi på detta sätt komma till Norrleringen »innan
kvällen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
