Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 MAEI MIHI.
dörren, stod han kvar vid disken med askarne framför sig,
gapande som en död aborre och med en blick i sina ögon, som
Albert Engström skulle uppskattat. Alys satt kvar vid den
härjade kaffebrickan och lyssnade välvilligt till mina senaste
öden, hvarpå vi i kompis undersökte den andra ringen,
velo-ciped-diton, hvilken nu befanns användbar, så att vi kunde
fortsätta.
Så började vår gemensamma färd, som endast skulle räkna
trenne dagar, hvarunder jag oaflåtligen bemödade mig att ingifva
Alys förtroende för hennes själf slagne riddare. Ty fastän hon
bjöd till att se morsk ut, samt onekligen besatt den- gudagåfva,
som ligger i sinne för humor, var hon egentligen den skyggaste
lilla älfva, som någonsin trampat en bicycle, och då vi ilade
fram genom Tavastlands vildsköna ödemarker, där »Skogens
tystnad» ännu rider på sin enhörning liksom på Böcklins tafla,
kastade hon ofta skrämda blickar in i furornas halfdunkel, som
om hon fruktat, att någon svulten ättling af stora ofredens
bistre kivekäs med dragen puukko skulle rusa upp ur sitt
gömsle vid landsvägskanten. Hon anförtrodde mig, hurusom
hon hela vintern tiggt sina föräldrar att få fara den där vägen
ensam, ehuru hon i sitt stilla sinne tyckt, att det ändå var en
smula kusligt.
Gud allena vete, hvad kvinnfolk egentligen ha för logik!
Hon var ett sådant där litet lättskrämdt hufvudstadsbarn, van
att ständigt konvojeras, och af friluftslifvets poesi förstod hon
föga. De se bra litet, dessa stackars burfåglar, hvilkas synvidd
alltid af klippes af en stenkasern; aldrig ha de reda på
väderstrecken, och deras lokalsinne förstöres af gatornas namnuppgifter
liksom deras oxeltänder af förmiddagsbesöken på konditorierna.
Ehuru hon skådat aderton somrar, hade hon aldrig iakttagit, huru
deras himmel från zenits jublande azur, denna färg, som ej kan
framställas på duk, gradvis förtonar i horisontens skira blekblå,
hade aldrig tjusats af de gripande sekunderna fore en åskby,
då alla träd och alla djur äro stumma, då svalorna hvina utefter
marken med hastigheten af ett huggande svärd och endast
fiskmåsen ängsligt skriande höjer sig som en rörlig, snöhvit
fläck på den blyblå molnväggen, där en svag, svafvelgul skift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
