Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hel liten lavin af lösa stenar under dån och brak rasade
ned, började vi nedstigningen på allvar.*
Nu ville vi komma fort ned; och då föraren Henrik
omtalade, att ett par herrar »rutschat» utför en brant snö vägg
nedom mellantoppen, ville äfven vi försöka detta utmärkta och
nöjsamma sätt att fortskaffa sig.
Alltså genaste vägen ned till drifvans kant. Den gick
öfver mycket lös ur och var nästan farlig, ty allt emellanåt
rullade några stenar undan för fötterna, men snart hade
doktorn nått kanten af snön och gaf sig ut, medan vi tre, som
kommo närmast efter, intresserade åsågo huru experimentet
skulle utfalla.
Det gick illa, ty snön hade vid kanten öfvergått till is,
doktorn halkade omkull, och utför bar det med så svindlande
fart, att vi gärna skulle velat bromsa, om vi blott kunnat —•
och så lågo ett par stora stenar midt i rutschbanan. — Vi
hunno knappast tänka på, huru det skulle gå och hvad vi
skulle göra, när han brutit benen af sig, förrän katastrofen
inträffat. Doktorn klarade benen genom att kasta dem uppåt
och taga stöten akter ut om styrbord, och det så
eftertryckligt, att han antagligen bär märke därefter än.
Den vägen manade oss ej till efterföljd, utan vi kraflade
oss längre ned, där snön var lösare och man åkte mindre fort,
men säkrare.
Utför den nedre snödrifvan gick det bättre, och här åkte
vi som på skidor, både snabbt och behagligt.
* Detta förfarande, ganska frestande för en Sylbestigare och
sannolikt icke så sällan praktiseradt, är af så farlig beskaffenhet, att vi nödgas
allvarligen fästa våra läsares uppmärksamhet därpå. Ett stort antal af
de olycksfall, som inträffat i Alperna, har förorsakats af fallande stenar,
vare sig detta berott på smältning af is, däruti stenar varit fastfrusna,
eller därpå att människor, får, getter eller andra djur kommit att sätta
stenar i rörelse. Vid ett sådant fjäll som Sylfjället, hvilket sannolikt
för hvarje år kommer att blifva allt mer besökt, där bestigningar
säkerligen komma att försökas från alla tänkbara sidor och där vidare
sluttningarne äro så branta, att det är omöjligt att Öfverse den bana en kastad
sten kommer att behöfva, är det den besökandes plikt att göra allt hvad
han kan för att undvika stenfall. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
