Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedkomna stannade vi för att åse de öfrigas färd och
hade mycket roligt åt Olaus, som satte sig ned, begagnande
rocken som kälke och på detta sätt åkte utmärkt. Jägmästaren
tyckte detta sätt såg så tilltalande ut, att han följde efter i
samma spår och kom ned med god fart i den tillpackade
rännan. Sist kom lektorn och försökte samma bana, men nu
var den nästan blank och därtill något för bred, så att den
gode lektorn svängde betydligt och slutligen kom med hufvudet
före och benen i vädret ned på den planare delen af drifvan.
Vi skrattade omåttligt och önskade blott, att hans klass skulle
fått vara med och åsett den färden.
Vid halfsextiden voro vi åter nere vid hyddan, och
doktorn och jag togo litet torrt med oss och gingo ned till älfven,
där vi utsökte ett par naturliga badkar med frisk omsättning
af vatten, och där kröpo vi ned i det härliga, svala, klara
vattnet järns med munnen, så att vi samtidigt och utan ringaste
ansträngning kunde släcka vår törst. Sedan jag inmundigat
ett duktigt kvantum, undrade jag öfver doktorns tystnad och
tillropade honom: »Dricker du, Kalle?» Efter en liten stund
kom svaret: »Ja, visst, det är en gräslig njutning», och så
drack han igen.
Straxt efter det vi voro uppkomna, hunno Lars och hans
sällskap fram, och döm om vår öfverraskning, då han kommer
stickande med en lång lista på Molinder & C:os konserver, och
frågar, om vi ej ville hafva af dem till middag. Vi blefvo
riktigt "uppspelta af att blott läsa om alla de goda saker, som
funnos där, och vi fingo varm biffstek till middag och kände
oss öfver all beskrifning belåtna med vår värld.
Så njöto vi åter under hyddans gästfria tak en natts hvila
af detta lugna stärkande slag, som endast förekommer, då
själen är i jämvikt och kroppen lagom trött och det enda man
har att fundera på är, om vädret under morgondagen skall
blifva lika vackert som den gångna dagens.
Den 23 juli ingick lika strålande som föregående dagar,
och därmed slog också skilsmässans stund, då våra vänner
skulle återvända till Enafors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
