Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilket kött!» utropade mr Pickwick, som satt med
en »fräsande femöring» framför sig, och då man upplyste
honom om att det var »finn-kött» d. v. s. kommet med
vanliga fredagsbåten från Wasa, så antecknade han genast,
huru-ledes Sverige inom alla kulturens områden, äfven gommens,
eröfrat Finland åter, och han yttrade förtjust, att vi äfven
med smak kunna äta vårt eget »lappkött» d. v. s.
renste-kame från Luleå och Frostviken!
Emellertid hade det under frukosten klarnat i ostkanten,
och alla meteorologiska profeter till trots blef det vackert
väder! Solen sken på haf och sund, och Strinningens vågor
glittrade af glädje öfver att slippa bli piskade af regnet.
Till formen lik en brudkrona simmar där till höger den
lummiga Drafleholmen, som, hur liten den är, kan bjuda på
en raritet i Norrland: vild hassel! Bakom där uppe på
Hemsöstranden ligger själfva Drafle, en vacker villa i det
förnäma lugnet bland häckar, rabatter och drifhus; för tjugu
år sedan var här mindre fridfullt: då ljödo fioler och
dragspel till dans, ty Drafle var den tiden ett omtyckt
förlustelseställe, dit ångare bjödo på idylliska månskensturer för 25
öre person.
Mr Pickwick antecknade: det går med ställen som med
människor — somliga komma 3ig upp och bli gentilare —
för andra går det bakut! Se bara, där till vänster spegla
sig i den klara ytan Lustholmama, hvilkas namn en senare
tid af pur anständighet gifvit ett t för mycket; förr voro
de lummiga såsom paradisets holmar, och före ångbåtames
tid togo älfseglame där sin välbehöfliga natthvila —
ofta måhända starkt uppblandad med sprit och kort! Ända
in i senaste tider dukades stundom lustresandes middagar på
deras leende stränder, och i gröngräset firade segelsällskapet
sina segervinnares triumfer — men sedan okynnes eld gått
fram öfver dem, spegla de sina nakna hjässor samt halfva
återstoden af en grön peruk i den blåa sjön.
Till höger ligger Sanna bländhvit i sommargrönskan;
måhända var det här som Knut Ingelsson Bjömklo på
1600-talet bodde, denne adelsman, som haft ett sådant inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
