Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solskensdagar, en sista hälsning från tillvaron lyst
upp den mörka oktobernatten, innan de små båtarna
och deras döende besättning för alltid lämnade sig
på nåd och onåd till den mäktige fienden orkanen.
»Ingen vet det, ingen skall någonsin veta det. Endast
en af båtarna har man sett. Den slogs i land nära
Hoburgen. Dess besättning lefde, men blott så mycket,
att de utsvultna, utmattade fiskarna hunno känna
fast mark under fötterna, innan de dukade under för
sina öfvermänskliga lidanden. De öfrigas öde känner
ingen. De stora hafsvidderna söder om Gotland skulle
kunna tälja deras korta saga, men hafvet tiger. Vinden
skulle kunna berätta, hur de små båtarna en och
en gaf upp kampen mot elementerna och sjönk ned i
vattenmassorna, djupt ned där stormen och kölden icke
mera når dem, men vinden har annat att tänka på än
några fattiga gotlandsfiskares sista kamp.
»De hafva aldrig därefter varit sedda.»
Men vi återvända till det närvarande! Vi landade vid
Norderhamn. Norderhamn är öns bästa landningsplats,
och den tillåter till och med större ångare att ankra
ett stycke från land.
Stora Karlsö är ungefär 1,5 gång så stor som
»Lillön». Öns ytkontur har en sällsamt regelbunden
form, ej olik en uppslagen kappa. Den bildar tvenne
kuperade högslätter, skilda genom en tvärsöfver ön
i norr och söder dragande dalsänka.
I likhet med å »Lillön» stupar berget rundt en stor
del af ön rätt ned i hafvet, bildande fantastiska
klippor och stalp. Öns formationer likna »Lillöns»,
men äro icke så vilda.
Vi gå först längs stranden till öns nordligaste udde,
Utfall. Här springer klippan utöfver vattnet som
en väldig trampolin. På vägen dit passera vi några
djupa grottor, kallade Jungfruhålet, samt stora och
lilla Förvar. En gammal sägen mäler, att en gång för
många hundra år sedan en modig jungfru gick in här. I
mörkret gick hon allt längre och längre, och ur stånd
att hitta ut fortsatte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
