Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småbyggnader än en stor uthusbyggnad har dalbon delvis
bibehållit. Så ser du här höladan, kornladan med
sitt bihang, den höga, täckta hässjan och fuset eller
fähuset. Litet, lågt och mörkt står det där. Tomten,
som drar till hus och varslar, om något »ilt»
vederfares kreaturen, trifs bäst med det, så tro de
gamla, och de unga ha ännu icke kommit sig för att
bryta med slentrianen.
Vid sin andra kopp kaffe berättade gammelmor, hur en
liten grå gubbe, som ville så innerligt väl, pysslade
först om getterna, så länge far och hon ej hade
råd att ha andra kräk. När de sen fingo en ko, blef
han ändå mer nitfull. Ja, en natt »gatt ji vakna»,
fortsatte hon, »vid att han stog och dängde en stol i
golfvet bredvid sängen så det dånade, fast ingen annan
än jag hörde det, förstås. Och ut i fuset kom jag just
lagumt till att ta emot en stor hvitrosig kalf. Men
när vi sen byggde ett annat fus närmare gårdsplatsen,
var det rent slut med kolyckan. Den lille grå gubben
syntes inte mer. Han trifdes väl inte på den nya
tomten kantänka», slöt gumman med öfvertygelse.
Ungmor drar i medlidsamt förakt på munnen åt den
gamlas tokprat och mannen söker blanda bort korten
genom att börja tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
