Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tung af regndigra
skyar och stilla,
utan lust att blåsa
bort dem. Genom
de skumma
gatorna, rättledd af
båglamporna, traskade jag ned mot
södra stadsporten,
där
järnvägsstationen ligger. I
ena handen
kameran, i den andra
en påse äpplen, i
fickan ett paket
med det
nödvändigaste, sådan var
hela utrustningen.
Nils kom i sista
stund, utan någon
utrustning alls.
Kupén var full och
gemytlig. Äppelpåsen gick rundt och historierna började,
minnena om det förflutna, som hos gotlänningen lefver segare
än väl någon annanstans. Då vi ämnade oss till Roma, låg
det nära till hands att tala om den store landshöfdingen Carl
Otto von Segebaden, han som vårdat och förkofrat Gotland,
så att hans make väl aldrig mera kommer på det landet.
Under oändlig möda dref han på tallösa stämmor med lock
och pock allmogen att lägga ut ända till 112 milars landsväg
i länet, säkert de bästa i hela kungariket. Det var han som
»uppfann potatisen», han vårdade skogen, väckte håg för
plantering, gjorde storskifte, påbjöd att vagnarnas främre
hjulpar skulle vara smalare än det bakre, på det att vägarna
måtte bli bättre tillkörda. Han införde ock bruket af oxar
samt många andra samhällsförbättringar. Sitt säte hade
höfdingen förlagt till Roma kloster, och när han efter
KLIPPUTSPRÅNG PÅ TORSBURGEN.
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
