Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kusthistoria från Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUSTHISTORIA KRÄN ÅNGERMANLAND. 283
vanten igen, hostade, kraxade och hasade sig öfver ön ner
till båten.
Emellertid följde han på detta sätt naturens lif, och han
satt inne med kunskap om strömmarnas gång och tider, han
kände viken, där skrakarna slogo ner, han visste lommens
och ändernas plats, han låg och dref, där strömmingsstimmen
släppte luftbubblorna upp genom vattnet, och han kände igen
sälarna så väl, att han kunnat lägga bort titlarna med dem.
Nå, sälarna! Denna dag hade han farit ut just för en
särskild säl, som höll sig sen någon tid på Germunds-öns
östra sida, och den ämnade han nu skjuta med sin gamla
lodbössa.
Jag kan inte hjälpa det, mig förefaller det underligt,
mystiskt, skickelsedigert, när jag ser framför mig, hur denne
gamle säflige Fredrik Åström långsamt ror ut till
Germunds-ön, medan Ringkallen står och ser betänksamt efter honom,
som visste det gamla berget någonting. Och inte nog med
att Ringkallen vet något, alla de andra bergtopparna rundt
fjärden ha utaf Ringkallen också fått veta det, och alla titta
de efter Fredrik Åström, tungt, afvaktande och stumt som en
nämndemannaskara vid tinget.
Men Fredrik Åström själf, han bara ror men vet
ingenting alls.
Sälstackarn öster om Germunds-ön vet heller ingenting.
Han dyker ner och slukar kannvis med strömming, och rätt
hvad det är, kommer han upp till ytan igen, blank i hufvut
som en barberargesäll men slug i ögat som en olurad
jämtlandsbonde.
Och öfver denna lilla iskalla fläck på jordklotet skiner den
litet matta solen och knäar bort mot väster för att ändtligen
få komma i säng.
Ja, och så börjar historien, då!
Germunds-ön var liksom de andra öarna skodd med is, och
kring stränderna lågo isflak, som frusit fast.
När Fredrik Åströms båt skrapade mot iskanten, kraxade
Fredrik Åström, reste sig, steg ner på flaket och drog båten.
Han vickade på den för att känna, om den låg säkert; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
