Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUND GENOM NIO SEKLER 151
etc, för att återfinna den pittoreska stadsbilden. De många
enskilda trädgårdarna ha till stor del försvunnit.
Lundagård står ju kvar — t. o. m. som park utvidgad — men
av den gamla Botaniska trädgården finnas få spår, och
Paradislyckan är mestadels spolierad, likaså helt och hållet
vallen ovanför. För blott 70 år sedan var det en enda
park från domkyrkan till Helgonabackens krön. Här uppe,
där ruinerna av klostret under 1700-talets förra hälft till
större delen bortfördes, hade kring dammarna en yppig
men vild grönska utbrett sig. Vid 1800-talets början sökte
man ordna detta område parklikt — det tillhörde
Helgonagården, som är prebende åt Lunds biskop — och detta
genomfördes av biskop Faxe och hans familj. Särdeles
lär biskopens älskvärde son, docenten Jakob Faxe, ha
intresserat sig därför, och han fick stöd av biskopinnan
Helena; Hellene (Allhelgona-) backe blev »Helene backe»,
liksom »filhelenerna» voro det biskopliga husets vänner.
Parken uppläts för allmänheten; och på 1830-talet
uppfördes där en större paviljong, varest brunnsdrickning
anordnades. Här höllos också baler och firades sommarfester.
De akademiska sommarfesterna — promotionerna höllos i
äldre tider vid midsommar — hade annars sin plats i
Botaniska trädgården inuti staden, där också en paviljong
var uppförd.
Helgonabacken är genom den Tegnérska sången
odöd-liggjord — man erinre sig »Jätten Finn» och »Gerda» samt
dikten över Jakob Faxe. Också hans lärjunge i sångens
konst Assar Lindeblad besjöng den vackra kullen. Det
var särskilt i den första lilla diktsamlingen
Månskensqvällarne (1825). Här kväder han om Helgonabacken:
Ack, en poetisk värld med lundar och dammar och månsken
Ligger ju kullen här, skön i sin blomstrande vår.
Blicka i väster: du ser det härliga havet och flaggor
Svaja däröver, och soln sjunker i böljornas lugn.
Blicka i öster: hur skönt emellan de vajande guldkorn
Titta kyrkorna fram, sluta sig byarna till.
Ligger ej slätten en blomstertapet på skapelsens grundmur;
Står ej Romele klint hög som en forntid och stark?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
