Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 CAHL FRIES
namnet känner man här lika litet som någon enda bypojke
vet, att sjöskogens »blåbukar» av annat folk kallas odon.
Här heter växten »ila»- eller »ilingagräs» och är illa sedd,
då den tros åsamka fåren en sjukdom i levern.1
Skogskärrens fågel är grönbenan. Jag fann henne där i början
av juni. Makarna hade små ungar då ibland tuvorna, och
för att freda dem bjödo de till att vända min
uppmärksamhet på sig själva. De följde min väg över tuvmarken,
gång efter annan slogo de till i någon småtall inpå mig.
Där satt den smärta vadarfågeln högst i topp, med sirligt
lyfta vingar, litet vickande och osäker på sina höga ben
och med den fina näbben spärrad upp för varningslät ei,
som kom rungande så gällt och vilt i mina öron.
Längs skogsbrynet utemot sjösidan löper på marken en
slinga av gammal, förbleknad trindsäv och starr och
vitnade stycken av drivved, liksom för att låta förstå vad
det är, som tvingar skogen att här med ens hålla inne.
Det är vårtidens högvatten, över vars sålunda utmärkta
gräns skogsträden aldrig nå. Därutanför ligger
strandmarken öppen. Odonriset vågar sig ut så långt, att slingan av
drivgods sveper däröver. Och sedan är det endast porsen,
som i spridda buskar lyftes över ängen, där den i svaga
dyningar drar ut mot vattenkanten. Det är en torftig
hårdvallsäng, i vars blågröna matta av småstarr blott jord videt
flätar sig in. Men fågellivet är dess rikedom. Det är
spoven först och sist. Han finns väl också utpå mossen i ett
och annat par, men detta är hans älsklingsmark, och här
bo paren tätt, helst in mot skogens bryn bland tuvorna av
odonris och pors. De små lågbenta kärrsnäpporna tycka
om just den kortvuxna småstarren. De bo många
tillsamman längre därute. Och viporna bo överallt.
1 Elias Fries nämner i Kritisk ordbok över Svenska växtnamnen om
ilagräset följande: >— en kärrväxt som enligt småländska allmogens tro
förorsakar små ’ilare’ (maskar) i levern eller i hjärnan hos får; men
ingen vet, vilken växt därmed egentligen menas. > Ilagräset identifieras
emellertid av Linné med myrliljan, Narthecium ossifragum, vilket
sålunda, åtminstone vad Kävsjötrakten angår, överensstämmer med
förhållandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
