Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skisser från en Värmlandsfärd av ESTER EDELSTAM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stund, gumman och turisterna, och gingo så vidare åt
var sitt håll.
Om en stund mötte de en liten gubbe, som stretade med
en stor ko. Han var från bergstorpet och skulle ner i bygden
med kon. De pratade en stund, gubben och turisterna, och gingo så
vidare åt var sitt håll.
Om en stund kommo de till en höjd med några ödegårdar.
Oj, oj, så rött där var! De hade kommit rakt upp
på själva Smultronberget. Smultron vid alla dikesrenar, smultron
på alla tuvor, stora, granna. Det var så man bara såg rött för
ögonen; man blev alldeles vild och kastade sig ned och stormplockade.
<bild>
NÄCKROSTJÄRNET I SKOGEN. Röding fot.
Nu kom den tomma pappasken till heders,
som Stava envisats att släpa med sig på alla vandringarna
till Ritas ständiga munterhet. Pappasken blev full, och
matsäcksskrinen blevo fulla, och alltjämt var det lika rött.
Regnet började strömma och kvällen nalkades, men alltjämt
lågo de framstupa och plockade.
»Stava, vi måste gå vidare nu! Vi ha två mil kvar!» –
Men Stava hörde inte. Hon trevade på knä i det höga
gräset och försökte urskilja de röda fläckarna. Rita resignerade
och tog skydd under en taktäckt förstukvist och
fördrev tiden och kylan med hjälp av tre cigarretter.
Äntligen såg inte Stava ett dyft mer i regnet och mörkret.
Då fick hon igen sitt förstånd. – »Ska vi gå nu, Rita?» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
