Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd på Bottenhavets isar av J. W. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kringliggande vattendränkta snön bildar under
natten den finaste skare. Trots att solen vid denna tid av året
går upp kl. 5 på morgonen, håller sig denna is och skare till
kl. 9 f. m., men sedan vidtar under dagen en kraftig
upplösningsprocess, som dock avbrytes redan vid 5-tiden på
eftermiddagen, medan solen ännu står ganska högt på himmeln
och lufttemperaturen är avsevärt över noll. Då börjar på
grund av värmeutstrålningen mot himmeln ny is att bildas
på de små sjöarna och snöytan i övrigt att torka ut, vilket
åtföljes av ett tusenstämmigt, egendomligt knastrande.
FÖRSTA NEDKÖRNINGEN. W. Lindström foto.
För issmältningens vidare förlopp spelar den
omständigheten en avgörande roll, att vattnet har sin största
specifika vikt vid +4°. Mellan denna temperatur och 0°
sammandrager sig vatten vid uppvärmning, varför varmare
vatten är specifikt tyngre än kallare vatten. Under de
solvarma vårdagarna uppvärmes ytvattnet i de små
smältvattenssjöarna på isen; det blir därigenom tyngre och sjunker
ner mot isen samt ersättes av kallare vatten, som flyter upp
för att uppvärmas och i sin tur bliva tyngre och sjunka
ner. Det uppvärmda och således specifikt tyngsta vattnet
stannar på de djupaste ställena av isens ojämnheter i den
lilla sjön, och här fräter det på isunderlaget. Det borrar
sig ned i fina, vertikala kanaler, i vilka en ständig
vertikalcirkulation oupphörligt nedför varmt vatten till bottnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
