- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1926. Dalarna /
184

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 HJALMAR ALVING

Det är höstens Dalarna. Då

— torkar linet på gärdesgård,

och humlen är skördemogen.

Röd som en räv och brun som en mård

lyser i hagarna skogen.

Om vi på så gott som vart blad i Karlfeldts dikter tro
oss möta hans hembygd, så är det dock endast sällan vi
möta den i formen av så pass detaljrikt utförda målningar
som i de anförda stroferna. Ofta är det mindre en sak
än ett klangfullt dalmålsord, som framkallar bilden av
Dalarna, ofta mindre ett ord än en ton. Man skulle med
en viss rätt kunna säga, att Karlfeldts diktning handlar mer
om Dalarnas själ än om dess kropp.

Om Frödings förhållande till Värmland gäller i viss mån
detsamma — kanske gäller det om alla stora
hembygdsskalder. Dock finna vi i Frödings dikter, åtminstone på
några ställen, hela landskapsbilder. En är den underbara
sommarnattstavlan i Det var dans bort i vägen:

över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnas krön.

Huruvida den värmländska sommarnatten tindrar
stjärnfager, samtidigt med att klövervallen blommar, kan
visserligen sättas i fråga, men frågan gör icke tavlan mindre skön.

Frödings oförlikneligaste landskapsbild är dock den
molnfritt soliga Vackert väder:

Klar låg himlen över viken,

solen stekte hett,

och vid Haga ringde Hagas

gälla vällingklocka ett.

Brunskogs kyrka stod och lyste

som en bondbrud, grann och ny.

Över björkarna vid Berga

som ett hattflor på en herrgårdsfröken

svävade en sky.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1926/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free