Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR I SVENSK POESI 185
Och som jättelika nämndmän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstam.
På en gång vackrare och sannare har väl ett landskap, sett
från solsidan, aldrig blivit målat. Men inte ens i Värmland
lyser solen alltid, och allraminst gjorde den det för Fröding.
Om Vackert väder speglar den ena sidan av hans, väsen,
så speglar Vid myren den andra och är måhända mer
belysande för Fröding än för Värmland:
Över myren mörknade kvällens skugga,
tyst och töcknigt och tomt var allt.
Blygrå molnvalv upphörde ej att dugga
silregn, ljudlöst och isigt kallt.
Ingen enslig en eller grönklädd tuva,
ingen kulle, av ljungris klädd,
störde dödens färg, som sig lagt att ruva
på den sumpiga mossans bädd.
Kretsande kring på regntunga vingar irrar
— ensam — svulten — en hök omkring.
Skogen, mörk och stum, ifrån dunklet stirrar
över tomrummets ingenting.
Blott i väster skymtar ännu den matta
sista resten av dagen fram
över klippans kala, av regnet glatta,
aldrig mossöverväxta kam. — — —
Hos Karlfeldt och än mer hos Fröding är själstillståndet
bakom landskapsbilden omisskännligt. I Heidenstams
Tiveds-skildring är konstnärsögats — man är nästan frestad säga
målarögats — glädje mer påtaglig än hans hjärtas känslor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
