Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gösta Berlings saga och var redan sålt i tusentals exemplar.
Över hela landet trodde man alltså, att mitt hem hade varit
likt det där vykortet, lika otrevligt och fattigt. Det fanns
ingen hjälp för den saken.
Men jag greps snart av andra känslor. För hur mycket
hade jag inte att tacka denna fattiga gård? Den blickade
emot mig frågande och förebrående. »Vad skulle du vara
utan mig? Varför kommer du inte och tar hand om mig
nu, då jag behöver dig?» viskade den till mig.
Men vad var att göra? Även om jag hade haft den allra
bästa vilja, så hade jag inte makt eller förmåga. Det fanns
ingen annan möjlighet än att skjuta tanken på Mårbacka
åt sidan.
Det lyckades mig också långa tider att inbilla mig, att jag
alldeles hade upphört att tänka på det. Men på ett eller
annat sätt visste det att göra sig påmint. Jag kommer till
exempel ihåg en vacker vårdag nere i Rom. Min
reskamrat och jag hade rest med tåg ut till Frascati och tagit vagn
där för att åka uppåt de vackra höjderna bakom staden.
Jag hade all söderns härlighet omkring mig och tänkte visst
inte på mitt gamla hem i Värmland, men alltsom vi kommo
längre och längre in bland kullar och berg, kände jag en
besynnerlig oro. Luften hade blivit kylig och tunn, i
vägkanten låg en vitgrå fläck, som en gång måste ha varit en
snödriva, över skogsmarken bredvid oss sipprade små
rännilar, och helt plötsligt såg jag framför mig några albuskar
med sina svarta kottar. Jag blev alldeles förvirrad. Jag
åkte ju på landsvägen söder om Mårbacka, jag befann mig
bara ett litet stycke från mitt hem! I nästa ögonblick var
jag mig själv igen, men jag hade en känsla av att allt det
andra, som jag hade sett där nere, hela Campagnan, hela
Rom, hela Italien, inte hade så mycket värde för mig som
den lilla gruppen av albuskar, som hade gett mig denna
känsla av att vara hemma, av att åter vara ett tryggt och
sorglöst barn.
Men naturligtvis for jag inte hem till Sverige och köpte
igen Mårbacka fördenskull. Det ville annat och mera till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
