Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om sålunda septembermarknaden hade en utpräglad
»hushålls»-betydelse, var stadens andra och mest namnkunniga
marknad mer industriellt, för att inte säga stor-industriellt
betonad. Hindersmässan — förr den 19, nu 26 januari — har
väl alltjämt sin stora betydelse som svensk eller mellansvensk
bruksriksdag, men jag förmodar, att denna »mässa» med
sexhundraåriga anor ej längre ter sig så pittoresk som i min
ungdom. Själva staden har ju förlorat en god del av sin
åldriga prägel, främst tack vare Järntorgskvarterens rivande,
Kungsstugans olyckliga flyttning, husarstallets borttagande,
vilket allt i mitten av staden skapat ett alldeles onyttigt torg,
som — åtminstone vad västra delen beträffar — torde höra
till de ledsammaste i Sverige.
De bruks- och lantpatroner som Sankt Henriks dagar
gästade staden hörde hemma inom län och grannlän. Jag
misstänker att den glans som stadens plutokrati,
ämbetsmannavärld och officerare utstrålade vid andra stora tillfällen —
Oscarsbalen den 1 december t. ex. — något bleknade när
dessa högmögna, i vidunderliga pälsar inbyltade herrar drogo
in genom tullarna vid bjällrors rika klang och de ståtliga
kuskarnas skryt-klatschar. Några av herrarna kände jag
personligen (försåvitt ett barn kan sägas känna vuxna) och de
ha därför präglat sig bättre än andra i mitt minne. Carl
C:son Lindberg på Laxå, en liten genialisk, hetlevrad man
med nästan judiskt utseende. Bland sina många »järn i
elden» räknade han ock »Örebro Elektriska», vartill han och
min far tagit initiativet. Huruvida han ock var med om
Örebro Pappersbruk erinrar jag mig ej. Lindberg dog rätt
ung anno 1900 — om jag ej missminner mig — och
efterträddes på Laxå av en bland den svenska industriens
märkesmän Carl Sahlin. Än vidare minns jag den järve Lars
Larsson i Bredsjö, en äkta bergfrälseman, herre över ett rike.
Vidare Norrbom på Pershyttan, Gripenstedt på Bysta,
mäktig och martialisk man, Hansson på Breven, de båda
älskvärda bröderna Lejonhielm från det vackra Svartå. (Kanske
missminner jag mig beträffande baron Malcom — i egenskap
av tjänstgörande kammarherre hos drottning Sofia tör han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
