Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebrobekanta och bekanta Örebroare, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamt företogs, fann jag honom på terrassen till Pera Palace
i Konstantinopel, ömsom njutande den underbara stadens
åsyn, ömsom studerande en lång förteckning, skriven med
hans prudentliga stil. Ett utdrag ur Bædecker? Nej. En
lista över samtliga hjon i Örebro försörjningsinrättning jämte
en del andra gamla fattiga eller sjuka stackare. Var och
en skulle ha sitt eller sina vykort från fjärran, underbara
länder. Ordning och ömhet i själva hundturkens huvudstad!
Sundelius var ungkarl och likaså hans företrädare, Jacob
Larsson, mannen med bergsmansryggen, patriarkskägget och
Värmlandslynnet. På sin tid var Larsson säkerligen en av
stadens för att ej säga länets populäraste män. En damernas
synnerligen nitiske riddare blev han dock invecklad — ja
själva själen i en mycket svart sammansvärjning mot det
täcka könet. Han jämte snusmalare Westman grundade den
hemliga orden som under namn av Westmanska stiftelsen
länge fortlevat till harm för mången ungmö och framförallt
mången mor till giftasvuxna döttrar. Utan att vilja avslöja
stiftelsens mysterier, även om jag kunde, må dock nämnas
att orden, samtidigt som den sjunger kvinnans lov, på allt
sätt söker skydda sina medlemmar för det ju givetvis i viss
mån förstås något tryckande äktenskapsoket. Har stiftelsen
haft framgång i sina dunkla strävanden? Ja. Det har visat
sig att män, som efter det sextionde levnadsåret slutit sig
till brödraskapet, tack vare brödernas kraftiga stöd i regel
lyckats undgå äktenskapet. Gifta män tillåtas någon gång
taga säte i brödrakretsen, dock endast om de ödmjukt
påtaga sig det förnedrande namnet »varnande exempel». Vad
de snälla fruarna säga om det, förtäljer ej ordens historia,
som förresten ännu lär vara oskriven. Jag har nämnt detta
sällskap i mina hågkomster från en stad, som är alldeles
ovanligt rik på ordnar och sällskaper, hemliga och öppna.
Därmed vill jag ej ha sagt att den celebra stiftelsen skulle värdigt
representera ordnarna i Örebro. Långt därifrån. Men i fråga
om hemtrevnad har den kanske överträffat de flesta andra.
När jag låter alla dessa gestalter från adertonhundratalets
sista decennier draga mig förbi, slår mig plötsligt en fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
