Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof Jansson foto.
Fårklippning i Ljusnedal.
uppsöktes rastplatser i skogen. Där tändes gärna stora eldar för
att skydda boskapen mot dess plågoandar, både insekter och
rovdjur. Särskilt då vädrets makter voro onådiga, var
vallningen ett hårt och påfrestande arbete. Likväl är det icke
enbart litterär känslosamhet att dröja också vid det poetiska
skimmer, som alltid vilat över mötet med vallkullan och
hennes hjord på skogsstigen eller vid rastelden, över
lockropens klara toner och lurarnas och bockhornens »hedniska
och märgfulla musik». Man behöver ej tränga djupt in i den
folkliga sagoskatten för att se, att här funnits stämningsvärden,
som omedelbart talat också till bygdens eget folk.
Men snart är väl vallningen blott ett minne i Härjedalen.
Några faror lura ej längre, de leva mest i hemska eller
skämtsamma berättelser om björnen och de »underjordiska», här
som överallt folkfantasiens skötebarn. Även om kreaturen
lämnas åt sig själva, komma de hem med märkvärdig
punktlighet, utom i den besvärliga svamptiden. Och vinsten av
ett rationellt utnyttjande av betet uppväger, säges det, ej med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
