Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. G. Rosenberg foto.
Eldhus i Ängesvallen, Ljungdalen. Eldhuset, i Härjedalen kallat »storrös», är det
nordgermanska bostadshuset i en av dess äldsta former. Det förekommer ännu
vid många nordsvenska fäbodvallar.
våra dagais löner kostnaden för ett vallhjon För närvarande
växlar bruket från fäbod till fäbod, i en vallar man
ännu, i en annan har man upphört därmed.
Inom de gemensamma grundvillkorens ram hade
fäbodkulturen utvecklat sig ganska olika i skogsbygden och i den
egentliga fjällbygden i väster. Alla allmänna omdömen äro
farliga, då det gäller en företeelse, som är så bunden vid de
naturliga förutsättningarna på varje plats. Men man torde
dock våga påstå, att skogsbygdens gamla fäbodsystem utan
tvära avbrott anslöt sig till Dalarnas. Åtminstone kring
älvbyarna ar betet klent på tallhedarna. Man hade därför
vår- och höstfäbodar, ibland en gemensam för båda årstiderna,
ibland två särskilda. Under sommaren vistades man på
»långfabodarna», där bästa betet fanns, särskilt om man kunde
nå björkskogen i fjällkanten, ryggade man ej tillbaka för
långa avstånd. Flyttningarnas antal blev som synes tre eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
