Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt nordligaste Vasaslott. Några blad ur Gävleborgs historia av Ellen Hagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svar eldsvåda härjade Gävle stad 1569. Elden nådde
även fogdegården, och dess träbyggnader kunde endast delvis
räddas. Frågan om iståndsättande av dessa blev begynnelsen
till en ny epok i Gävle kungsgårds historia, dess storhetstid,
övergången från trävirke till sten, från gård till borg eller »hus»
som det ock kallas. Och fogdens titel blir under årens gång
guvernör, ståthållare, landshövding, med vidgad makt över allt
större område.
Johan III sänder fogden Olof Hising ett brev, daterat
»Swart-zöö then K) Martij 1579», med befallning att »Wij ändeligen
wele udi dette år hafue een bygningh af kårswircke upsatth
som wij och wår Elschelige käre Husfru och Barn sampt wårth
Fruentimer kunde wistas udhi ther på konungz gårdeen i Gäflle».
Det gick inte »udi dette år» att ens få virket framfört till
detta nya hus och under tiden växte den byggnadskäre och
praktälskande konungens planer. Han lät göra ritningar till
en ståtlig slottsbyggnad av sten. En »skapelun» — modell —
till detta sändes med konungens gamle trotjänare Johan
Sanderson, då denne 1583 utnämndes till befallningsman över Gävle
stad och Gästrikland, och under hans ledning begynte de
förberedande arbetena.
Utan någon ersättning nödgades allmogen åtaga sig dryga
körslor av timmer, sand och sten. Allmogen hade under samma
tid att vidkännas årligen återkommande krigsgärder, dessutom
andra av överheten fordrade dagsverken, »hjelper» och
sammanskott. Man måste förvånas över och beundra denna fattiga
och strävsamma allmoges förmåga att bära bördor. Tålamodet
tryter då och då och missnöjet söker sig ända fram till Kongl.
Maj:t i Stockholm med klagomål över den »stockeåkning» och
den oerhörda mängd »byggnadspartzelar» som blev menige man
pålagd för byggnaden i Gävle, vilken de dessutom ansågo »icke
vara till något nyttig».
Kung Johan lät dock icke knotet förmå sig till något
dröjsmål med slottet, som han ansåg sig behöva, då han »för sina
lägenheters skull förorsakades att sig dit begifva. Och han kunde
ej med mindre görat, än att de nu måste förhjälpa därtill».
Och så blev det att sätta än raskare fart på de små
norrlandshästarna, där de längs oländiga vägar knogade fram med
per gård utskrivet antal körslor av stockar och sten.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
