Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: OM svenskt landskap och natursinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om svenskt landskap och natursinne
stränder hade besegrats av det romantiska landskapet med fjäll
och raviner, forsar och stormupprörda vatten. Han och hans
samtid ställde stora anspråk på den vildsköna romantiken. Han
tycks dock ha repellerats av den vilda skogen. I fråga om bergen
åter krävde han det jättelika och våra berg kommo alltså till
korta inför Alperna. Men det är inte bara det himlastormande
höga och det pittoreskt trasiga, i vilket romantiken sökte en
yttre motsvarighet till sin egen sönderslitenhet, sitt viljetrots
och känslosvall, som ger den stora utsikten, utan jämväl det,
som har bredd, mäktighet, lugn, linjerytm. Vi ha inte blott
övervunnit klassicitetens ensidiga kulturlandskapsdoktrin, utan
också romantikens vildsköna landskapsfördomar, som till sist
hamnade i rullgardinen och oljetrycket. Som värdiga
konkurrenter till Tyrolen och Schweiz uppträda Lappland, Jämtland,
Dalarna och Bohuslän just i fråga om den stora utsikten, som
alltid är den vida, men icke alltid den högsta. Vi behöva inte
skämmas för Die Jungfrau och Finsteraarhorn. Vi ha fjällvyen
över Torneträsk, rogivande som hälsans lugna, djupa andetag,
vi ha det nordiskt ljusa och öppna natur- och
kulturpanoramat över Frösön och Storsjöbygden med Oviksfjällen som
bakgrund. Den, som en sotröd marskväll eller en silverblå
novembermorgon sett utsikten från Röjeråsen över Siljan och
Gesunda, eller den som från Tornö sjömärke utanför Käringön i
måsperspektiv njutit utsikten över Nordsjöns vandrande vågor
och den bohuslänska granitöknen, flammande i
högsommarmiddagens ljusblodiga och violetta färger, behöver icke känna
något mindervärdighetskomplex, även om han inte skulle ha
sett Bodensjön från Vorarlbergsalperna eller Biscayabukten från
krönet av Trois Couronnes. Den tid har funnits och den har
kanske än sina gengångare, då man, som sagt, reste utrikes för
att se vacker natur. Man reser än och mycket mer än förr —
och det gör man naturligtvis rätt i — men för att se en annan
natur och känna fläkten av ett annat klimat. Begreppet
vacker har fått en ny innebörd både genom ögats vidgade
synkrets och fortsatta fostran. Det vackra är inte bara det
färglysande och brokiga, utan också det entoniga och fulltoniga.
Det vackra är inte bara det dekorativa och arkitektoniskt rika,
som smeker ögat eller skulle kunna tjänstgöra som teaterkuliss
kring en idealvärld, utan också det karaktärsfulla. I denna
synförändring har naturalismen haft sin stora del. Den har gjort ett
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
