Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Åtta sekler —Åtta bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
nen Noak ligger och sover ruset av sig i fatal ovetenhet om att
hans rock glidit upp och visar för mycket av hans nakenhet.
Sem, Ham och Jafet i samma scen bilda en dyrbar brödragrupp.
Den råe drulen Ham görr narr av farsgubben, den känsligaste
av syskonen håller för ögonen, medan den tredje resolut lägger
sin ytterrock över den gamle herrn och gör slut på spektaklet.
I sammanhanget har det ingenting att betyda att räven i högra
hörnet springer bort med en gås.
Goliat ser ut som en landsknekt med brutal mun och plump
näsa, David som en uppländsk adelsjunker, bondsk och
karlavulen. Allra dråpligast är väl ändå vår Jonae havsfärd.
Ombord på den stadigt timrade skutan råder ett fasligt liv.
Råseglet slår bakut, om det nu beror på skepparens eller mäster
Alberts oförmåga att manövrera. Besättningen gestikulerar och
skriker, håller sig fast vid masten och försöker klara riggen.
Men här hjälper intet annat än att kasta Jona profeten över
bord. Stackars Jona, med det långa hår och skägg som höves
en Gudsman, men klädd i en tung, fotsid rock som väl
markerar hans andliga kall, störtas ned i det fradgande djupet. Med
händerna slutna till bön befaller han sin själ i Guds hand.
Valfisken är genast till hands att ta emot denna munsbit. Dess
gap är garnerat med granna tänder som hos en varg, och man
måste betrakta det som ett Herrans under att profeten undgick
att bli tuggad till smulor av detta tandklaver. Alla personerna i
bilden te sig och ha sig som svenska bönder. Ett par se ut som
sjöfolk och äro klädda i hättor, som erinra om »sydvästar». Han
som lägger hand på Jona har mera av landkrabba med sitt långa
flygande hår och sin hatt som han ej haft förstånd att dra ner
över nacke och öron i blåsten. Hans min är jämmerlig, och
han synes i motsats till olyckskamraterna ej ägna något intresse
åt manövreringen av fartyget. Det ser ut som om han
kvaldes av sjösjuka som han gör sitt bästa att bekämpa. Det är
väl ingen tillfällighet att det just är han som verkställer den
desperata åtgärden att lämpa Jona överbord. Han är ängsligast
och lider värst av stormen.
Så kan man lockas att fabulera inför mäster Alberts bilder.
Det är troligt att Härkeberga menighet, sedan den av sin vördige
sockenherre fått förklaring på de olika scenernas bokstavliga
och symboliska innebörd — så t. ex. om Jonas historia och
dess djupa hänsyftning på Kristi uppståndelse, som för övrigt
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
