Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Vasaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkända som rikets arvtagare, där bevakade Jöran Persson och
hans hantlangare hertig Johan, och där hölls Erik själv fången
efter sitt fall. På Vadstena utspelades den beryktade intrigen
mellan Cecilia och greve Johan, och där hade den sinnessjuke
hertig Magnus sin hemvist. På Kalmar slott residerade Erik XIV
under sin hertigtid, och här utformades hans vittflygande planer.
På Kronoberg satt som läntagare Charles de Mornay, en av
1500-talets mest fängslande gestalter i vårt land, med ett livsöde som
ett brokigt diktverk. Festsalar och fängelserum — det är
inbegreppet av 1500-talets hetsiga livsrytm. Borgarnas murar har
bevittnat och bevarat fest och bullersam glädje, plågor och
förtvivlan, sköna planers byggande och förintelse. Vår historias
shakespeareska skede har dem som fond, och en färd för att se
dem är en färd »på spaning efter försvunnen tid».
Det har framhållits att den fasta borgen spelade en
framträdande roll i den tidens poetiska symbolspråk. Och den hade
gjort det långt tidigare. Birgitta hämtade bilder från samma
område, och biskop Thomas liknade friheten vid »ett torn, där
väktarn blåser i ett horn». Luther och hans svenske översättare
liknar Gud vid en väldig borg. I denna tid av oro och
våldsamma omkastningar kunde den fasta borgen skänka åtminstone
illusionen av en stunds trygghet mitt i stormen. Den inneslöt
kammare för grubbel, studier och arbete, salar för fest och
upptåg, allt hägnat av murar, som den tidens anfallsvapen inte var
mäktiga att bryta. De spelade för den tidens människor en roll
större än ett bombsäkert skyddsrum för oss. När det gällde
Sveriges existens under sjuårskriget, då Älvsborg hade fallit,
Jönköping var bränt och Rantzaus trupper härjade Östergötland, då
höll sig Vadstena slott ännu. Och för Älvsborg och Kalmar gav
den svenske bonden sin yttersta skärv och Gustav Adolf sitt
bordssilver. De fasta murarna blev en omedveten, men ändå
klar symbol av rikets frihet och oberoende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
