Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Albin Widén: Dräng i 1500-talsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albin Widén:
DRÄNG I 1500-TALSGÅRD
Det är i Dalarna anno 1520, i slutet på året.
En man iförd trind hatt oeh vadmalsjacka och med yxa på
axeln kommer på vägen, och i kvällningen söker han husrum i
en gård, där moran är i färd med korvstoppning. — »Tälj till
några korvstickor åt mig, eftersom du inte har något särskilt att
göra», säger moran till främlingen. Det var ju en rimlig begäran,
eftersom mannen kunde vänta att få ett mål mat för besväret,
men i stället för att ta fram kniven svarar han förnärmad
något om, att han inte vill göra pölsepinnar. Han fortsätter så
småningom uppåt bygden, och i en annan gård blir han vid ett
tillfälle ännu mera nedlåtande behandlad. Han står inne i
stugan och värmer sig, medan moran bakar bröd i ugnen, och just
då kommer folk, som är ute i den danske fogdens ärenden. —
»Vad står du här och gapar för?» säger då moran till mannen
vid elden. »Har du aldrig sett folk förr? Packa dig ut i ladan och
tröska.» Mannen gör sedan under sin vandring ett besök hos en
bonde i Utmelands by, och där dyker fogdens folk upp på nytt.
I den gården är moran i färd med att brygga, och för att
främlingen inte skall bli upptäckt, stiger han ned i källaren under
golvet, luckan slås igen, och moran ställer ett kar över.
Krönikan om Gustav Vasas äventyr i Dalarna ger oss inte
bara bilden av en politisk flykting, jagad av den danske fogdens
utsände — den ger också bilden av en välmående bondbygd,
där man bereder sig att värdigt begå julen: det slaktas och
bakas och brygges vart främlingen kommer; medan manfolken
redan i ottan äro ute och tröska i lador och på logar, där slagorna
dunka i rytmisk takt, hålla kvinnorna på med julstöket. Det var
sed, att tröskningen skulle vara avslutad till julen, skörden hade
varit god, manfolken hade bråttom, och tanken på den
stundande julens mat och glädje gjorde dem inte sinnade till uppror
och äventyrligheter, kvinnorna redde upp efter julslakten,
stoppade korv och gjorde sylta, de mältade och bryggde, de bakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0075.html
