Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albin Widén: Dräng i 1500-talsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröd, tunnbröd och måhända även bättre bröd till helgen,
allting var inriktat på förberedelserna till det stora midvinterblotet.
Om det varit vid en annan tid på året, kunde sägenforskaren ha
funnit det misstänkt, att sägner där exempelvis brygd omtalas
knutits till skilda platser. Men nu var det i julmånaden, då man
över allt i gårdarna hade storstök, och de anspelningar härpå,
som göras i sägnerna, måste tvärt emot vad man eljest ansett
tagas som bevis för att berättelserna ha verklighetsunderlag. När
julbrådskan var över, när den stora matglädjen hade njutits och
när mannarna i helgen fått tillfälle att sitta till öls och samtala
om allmänna angelägenheter som myndige dannemän anstår, då
blev inställningen mot den flyktande herremannen i
bondekläder en annan, och så blev det nya år som kom en vändpunkt
i Sveriges historia.
Det kunde vara en lockande uppgift för en folklivsforskare
att söka närmare datera Gustav Vasas dalaströvtåg i
julmånaden 1520 med tillhjälp av bevarade traditioner om fastställda
terminer för julförberedelserna, men uppgiften hör för visso till
de mera vanskliga. Däremot kunna vi göra oss en tämligen klar
föreställning om, hur brygd och bak utfördes av de moror, som
räddade Gustav Vasa undan danskarna. Slagtröskningen på
1500-talet tillgick på samma sätt som under senare tid — moran
i Vasakrönikan betraktade tydligen denna sysselsättning som
särskilt lämpad för manfolk, men annars har det även i Dalarna
förekommit att kvinnorna hjälpte till därmed. När moran bad
Gustav Vasa att tälja till pölsepinnar, var hon själv tydligen i
färd med att stoppa gryn och hackemat i renskrapade fjälster
med tillhjälp av ett korvhorn — ett stycke av ett oxhorn, som
tjänstgjorde som tratt.
Vad brödbakningen beträffar, var det måhända tunnbröd som
bakades. Karakteristiskt för 1500-talets hushållning är att man
i största utsträckning använde lagrade födoämnen, man saltade
ner eller torkade och sparade i det längsta, och ofta togos
varorna inte i anspråk, förrän de enligt nutida smak voro
tämligen odugliga till människoföda. Vår tid sätter inget särskilt värde
på bittersalt smör och av ålder grönt fläsk, vilket 1500-talets
svenskar förtärde med god smak och sköljde ner med enorma
kvantiteter öl, men filbunken och knäckebrödet, som också höra
till denna hushållningsmetod, ha stått sig genom tiderna.
Tunnbröd bakades i det gamla Dalarna varje halvår, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
