Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - G. W. Silverstolpe: Den stora brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora brytningstiden
och industriproletariatets fattigdom och rotlöshet stack i ögonen.
Den franska revolutionens fasor var i gott minne, och kampen på
den nya fronten mellan kapitalet och arbetet tycktes båda mera av
samma sort. När det gång efter annan kom besked om att skaror av
förbittrade arbetare hade gått till angrepp mot en fabrik
någonstans i England och slagit sönder maskinerna, kunde man här i
landet vara benägen att instämma i den bibliska bönen »fattigdom
och rikedom giv mig icke men låt mig min avskilda del av spis få».
Det är sant, att enstaka liberala publicister och politiker talade
för ökad näringsfrihet efter engelskt mönster, och likaså att det på
en del punkter kom till en uppmjukning av de lagstadgar, påbud
och sedvanor, som hade hållit ihop det gamla samhället. Men ingen
såg någon lösning på det problem, vari tidens ekonomiska och
sociala svårigheter samlade sig, nämligen trängseln på landsbygden,
överbefolkningen inom jordbruket, framväxten av ett proletariat
av backstusittarc, arbetshjon utan tryggade arbetsmöjligheter,
nådehjon som fick tigga och svälta sig fram. Skiftesverket, påbörjat
under 1700-talet, var i och för sig ägnat att lätta trycket, den livliga
nyodlingsverksamheten likaså, men alltför stora årskullar trängde
på för att jordbruket med sin alltjämt ålderdomliga teknik skulle
kunna ge alla en rimlig försörjning.
Tegnér ställde diagnosen i sin ryktbara skrivelse av år 1833 om
fattigvården i Vexiö stift. »Med biträde av freden, vaccinen och
po-täterna, har man i hög grad lyckats att stegra folkmängden; men
då man icke i samma mån kunde eller ville öppna nya
näringskällor för en sålunda förökad och i drivhusväg tillkommen
generation, så ha följderna av ett så ensidigt och illa beräknat system
överallt börjat att visa sig.» Temat utvecklades med äkta Tegnérsk
kraft, men någon anvisning på nya näringskällor kom inte med.
När Geijer sökte efter hjälpmedel mot överbefolkningen på
landsbygden, stannade hans tankar i första hand vid bergshanteringen,
kär för värmlandssonen, och därnäst vid hemslöjden. »Mer än två
tredjedelar av landets befolkning utgöres av Svenska allmogen,
som under mer än två tredjedelar av året är genom klimatet stängd
från egentlig sysselsättning med jordbruksarbetet. Arbetet i andra
gestalter, såsom bergsbruk . . . eller såsom slöjd . . . allt sådant
utgör naturliga beståndsdelar av Svensk näringsflit och hänvisar på
riktningarna av dess utbildning, om den finge följa naturliga
banor.» Men de svenska järnbruken kämpade vid det här laget en
uppehållande strid mot den segerrika engelska järnindustrin, och
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
