Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - G. W. Silverstolpe: Den stora brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. W. Silver stolpe
att ökad hemslöjd i landsbygdens stugor skulle ha kunnat medföra
någon avgörande ändring till det bättre är svårt att förstå.
Almquist dömde i sin skrift »Den svenska fattigdomens
betydelse» sina landsmän till evigt armod och manade dem att göra en
dygd av denna nödvändighet. Inte ens Agardh,
naturvetenskapsman och ekonom, biskop och fin prosapoet, visste varifrån hjälpen
skulle komma, när han skrev om ett ämne som landets
skogshushållning. Han delade sin tids uppfattning att skogarna var illa
åtgångna och en tilltagande virkesbrist att vänta, om det fick
fortsätta som förut. »Sveriges närvarande utseende kännetecknas» —
sade han — »av stora skoglösa trakter, torra ljunghedar, nakna
klippor, glesnade skogar och dvärglika träd. . .» Målningen stämde
dess bättre inte med verkligheten, detta sagt med all respekt för
Agardhs vackra strävanden att få till stånd en god skogsvård. Det
fanns år 1850 ett jättelikt sparat skogskapital. Det fanns en
myckenhet orörda urskogar, som inte mer växte till och som lämpligen
kunde tas i anspråk för att ge levebröd och kapital i andra former
och i sinom tid ersättas av kulturskogar. Vilket också skedde.
Men om 1800-talets första hälft här i landet i det stora hela var
en tid av väntan och förbidan, så förblev dock inte allt vid det
gamla. Det åldriga jordbrukare-, stånds- och skråsamhället
lyckades under sin sista levnadstid komma med en begynnande
förnyelse på ett område och ett mycket viktigt sådant. Detta samhälle tog
i all sin fattigdom itu med undervisningens problem, och den
myckna diskussionen däromkring gav flera frukter. 1842 års
folkskolestadga lade grunden till ett allmänt undervisningsväsende.
Läroverken i städerna blev i viss mån moderniserade, och den
högre vetenskapliga utbildningen blev ihågkommen med nya
institut, som en gång skulle växa ut till tekniska högskolor,
skogs-och lantbrukshögskolor. Nyskapelserna på undervisningens
område blev tillsammans en vacker gåva till senare släktled, en bättre
gåva än Göta kanal, som när den efter årtiondens mödor stod
färdig betraktades som det sanna storverket men aldrig kom att
motsvara de högt ställda förväntningarna.
Ståndssamhällets sista tid var en litterär storhetstid. Den bjöd på
en lysande konstellation av diktare med Tegnér i stjärnbildens mitt,
en strålande fortsättning på 1700-talets litterära högreståndskultur,
fast nu i romantikens tonarter. Vill man kalla 1800-talets första hälft
för Tegnérs halvsekel, går det gott för sig, också med tanke på att
Tegnér som ingen annan levde med i tiden och kände dess vånda.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
