Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
ett och annat litet halmstrå, som måste vara ängsull men vars
närmare bestämning ställde sig tämligen hopplös. Att göra några
botaniska rekognosceringar blev därför nära nog omöjligt.
På grund av att myrarna häruppe oftast ligger i sluttningar och
genom en kombination av de lösa jordlagrens sidotryck och av
tjälskjutningen utbildas de till s. k. flarkmyrar.
Den starkt vattenhaltiga torven flyter till synes sakta ned för de
svaga sluttningarna och därigenom pressas vissa stråk eller partier
samman till valkar. De på så sätt bildade revlarna ligger
huvudsakligen tvärs för lutningsriktningen. Då Sjaunjaområdet är så
flackt och lutningarna så svaga får vi här mycket stora flarkar och
revlarna är glesa och mycket långa. Den underliggande moränen
synes vara svagt kuperad. Revlarna har därför delvis kommit att
skjutas ihop på moränryggarna och genom tjälskjutningen har de
ytterligare markerats. Torvtäcket är tydligen mycket tunt. Sällan
torde det mäta mycket över metern i djup.
Ser man ut över Sjaunjaområdet från toppen av Sjaunjatuottar
verkar landskapsbilden som en risodling i skolans geografibok.
Revlarna följer topografien som höjdkurvorna på kartan. De har en
tät vegetation, mest dvärgbjörk och vidén. Inom Sjaunjaområdet
är särskilt odonvidet, Salix myrtilloides, vars kvistar och blad
förvillande liknar odonets, mycket vanligt. På de större revlarna, där
tydligen moränen går högt upp, står enstaka björkar och granar.
Kärrytorna, de s. k. flarkarna, är uppbyggda som om det låg en
matta över den vattenhaltiga, dyiga humusen. När denna matta
består av en fast och gulaktigt ljus filt av tuvsäv går man över en
flark som på en hållbar, men gungande jättelik brysselmatta. När
mattan blir mer blåaktigt grön av framförallt strängstarr, Carex
chordorrhiza, är den inte längre så hållfast. Hela vävnaden verkar
mer som om det endast låg ett grovt fisknät utspänt över dyn, och
foten sjunker obehagligt djupt ned i mattan. När mattan är blygrå
av vitstarr, Carex livida, eller saftigt grön av vattenklöver, skulle
man även en torr sommar som denna vara tvungen att ha skidor
på sig för att ha chans att ta sig över den. Här och var ligger
humusen blottad utan sammanhängande vegetationstäcke. Gölar finnas
på många håll ute i flarkarna men att komma fram till kanten av
dem är nästan omöjligt. Även om man ute i en sådan göl ser en
sådan raritet som älvstarren, Carex laevirostris, tänker man sig för
flera gånger innan man kliver vidare för att ta sig en närmare titt på
den eller för att få ett prov av blåsörten, som växer nere i vattnet.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
