Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Ur lapparnas 1600-talskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När den lapske nåjden trummat sig i ett extatiskt tillstånd och föll i trance, råkade han
enligt 1600-talets prästerliga uppfattning i djävulens klor. Teckning av
lappmarks-prästen Samuel Rheen 1671. — Den klumpiga hammaren föga lik den eleganta lilla
renhornshammare man använde vid trummandet.
trumman, som eljes på deras språk kallas kåbdes, hvilken de åtskilliga
gånger om året, dock icke på vissa tider, spelat och slagit uppå jämte
särdeles jåick eller sjungande efter deras gamla manér och plägsed. Sådana
trummor, de där med mångahanda slags figurer af dem själfva med albark
på skinnet afmålade äro, hafva de alltid lagt messingsringar uppå och
med hamrar af renhorn gjorda och utskurna på dem slagit, spelat och
sjungit uti den enfaldiga tro och mening att därigenom vinna god lycka
eller eljes erfara, om någon elak eller god lycka dem förestått, förr än de
begifvit sig till skogs att fånga djur eller eljes med fiskeriens idkande uti
sjöar och stora träsk.»
Och senare tillade han: »Gud må det veta, lappfolket hafva med
sådan föröfvad vidskepelse intet ondt menat.» Ett par veckor
senare hölls ting med lapparna i Lule lappmark, och där bekändes
ganska frimodigt av de församlade, »att emedan deras gamla
föräldrar sådana vidskepelser brukat, så hafva ock de deras plägsed
därutinnan följt och efterlefvat». När så några stycken fått
redogöra för sin gamla dyrkan, frågades hela församlingen, om alla
därutinnan var lika delaktiga, »då fuller största delen med högt
’206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
