Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Ur lapparnas 1600-talskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur lapparnas 1600-talskrönika
rop svarade ja, så att sorlet af dem, som därmed höllo, förtog ljudet
för några af Jockmocks och Socksjocks byar» — skogslappar
närmare kyrkan —, som förklarade sig aldrig ha brukat »sådana
dje-vulska vidskepelser».
Ur hela detta kamerala källmaterial lyser med särskild pregnans
två händelser, daterade 1686 och 1692. Ur händelserna stiger också
två gestalter, lapparna Erich Eskillsson från Umeå
lappmarksförsamling och Lars Nillsson från Norrvästerbyn i Pite lappmark,
som ger resning åt det lapska kynnet och jämte en tredje gestalt,
den hårdföre gudsmannen Per Noræus i Silbojokk, »Herr Per»,
relief åt kampen mellan den påtvingade och den ursprungliga tron.
I en skrivelse till superintendenten i Härnösand 1686 berättar
Herr Per, hur illa han råkat ut för denne Erich Eskillsson, »een
förhärdat lem, och alldeles Gudlöös menniskia»:
»till honom gick iag, att besee hans (helgedom) tå fant iag där ohörlige
månge wijdskeppelser, både tillförenne giorde, såsom och i detta åhr,
månge othalige Trägudar och beläten, somlige i jorden nedergrafne, och
till somlige war giordt ett theatrum eller lafwa högt, upp i wädret, det
förstörde iag, tog ett beläte med mig där ifrån, såsom och hans
Spåtrumma; Een Länzman hade iag med mig, sampt fierdingzmannen, och een
annan Lapp, så att iag war sielf fierde. Enär iag nu war ifrån hans by
reester till Fiells på hemresan, hafwer han i medier tijd förskaffat sig twå
öfwerdådige Sällar, ifrån näste by doch under Umeå försambling
be-nämbd Töre Nilson, och Eskill Jddeson, sin Broderson, när Wij wore
komne wijd pass Twåå mijhl ifrån hans by till fiäls, strächte han Erich
Eskillsson effter oss sielf tredie med skrij och rop, staffrar och käppar i
sine händer, höötandes till mig och mitt medföllie att iag skulle skaffa
honom hans Trumma igen, iag blef förskräckt för sådane öfwerdådige
sällar, sade doch till honom, förgrip tig icke på mig, tu giör tig sielf skada,
ty iag går på Gudz och Kongl. Maij:sts wägnar och med förbud om sådant:
han swarade; Jag achtar det inthet. Ty iag är wähl Rijk: iag har wähl
rådh att fylla konungens pung, om iag något Exorbiterar, min trumma
skall tu lefwerera ifrån tig, eller det blifwer annat af, när iag tå icke wille
gifwa trumman ifrån mig, röfwade dhe henne ifrån oss, så som
öfwerdådige menniskior, och foro sina färde, med månge försmädelige skiälsord.»
Detta var ju ett illdåd, som också kommer brevskrivaren att
»med tårar klaga öfwer nogras förhärdan» och några rader längre
fram yrka på dödsstraff. Om Eskillsson berättar han vidare, att han
var omkring sextio år och »i sanning full af förgiengelige
rijkedo-mar Sillfwerpenningar och wähl tusende Rhenar». Detta senare
förklarar hans oförvägenhet. Trots sin ålder klarade han jämte två
andra lappar av både prästen, länsman, fjärdingsman och en
’207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
