Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C.-J. Anrick och O. Thaning: Adelig övning och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adelig Öfning och annat
Om städerna i riket skriver han sålunda:
För att vara ett så vidsträckt välde synes Sverige ha mycket få städer.
Detta har flera orsaker. Den goda jorden kunde själv alstra allt vad man
behövde. Sedan gammalt plägade man vid bestämda tider på året träffas
på platser, som kallades köpingar. Där utbytte man, nöjd med enkelt
varuutbyte, spannmål mot lin, tyg, fisk, smör, ost, humle, kött och så vidare.
Vidare kan invånarna själva på landet tillverka skor, harnesk och
kläder. Själva handskas de med verktygen, tillverkar vagnar och andra
jordbruksredskap, själva skor de sina hästar, själva bakar de bröd,
brygger öl och mjöd och vin.
Lantborna kommer alltså, om de icke bor mycket nära, ytterst sällan
till städerna utom till stora marknader antingen för att förlusta sig eller
för att betala skatt.
Vidare trivs nordborna bättre med jordbruk, fiske, jakt och krig än
med köpenskap.
En i all sin ordknapphet mer målande skildring av
självhushållets gamla bondeland står väl knappast att få, och de
iakttagelser Gyldenstolpe här meddelar är karakteristiska för vårt land
långt in på 1800-talet. Ännu vid förra seklets början bodde ju
knappt tio procent av befolkningen i städerna — nu bor nära
sextio procent i städer och tättbebyggda samhällen.
Stadsbornas andel av folkmängden var alltså ytterligt ringa.
Detta trots att städerna och stadsnäringarna av de makthavande
omfattades med ett allt uppslukande intresse, helt i samklang med
tidens merkantilistiska idéer. Genom städerna och stadstullarna
tillfördes kronan ej föraktliga inkomster och hade dessutom ett
lättkontrollerat instrument till reglering av handel och sjöfart och
näringslivet överhuvudtaget.
1600-talet är därför i högre grad än något annat århundrade
före vårt eget stadsgrundandets tid. Hur fort Göteborg växte upp
till en betydande stad belyses av Gyldenstolpes ord:
Göteborg är den ryktbaraste av Västergötlands städer och kan kallas
för ett Götalandens värn, som skyddar mot den fiende som kommer från
Oceanen icke annorlunda än Stockholm och Kalmar mot Östersjön.
En utmärkt hamns bekvämlighet, herraväldet över den ryktbara
floden Trollhätta, kanaler och gravar förda härs och tvärs genom staden,
gatornas bredd och renlighet, själva läget och omgivningarnas ljuvlighet,
luftens renhet, jordens bördighet, de utomordentliga handelsmöjligheterna
och en fästning, ej övervunnen av mänskliga krafter, utmärker framför
allt denna stad.
Men Göteborg var ett undantag. De flesta städerna grundlades
på det för tiden vanliga sättet att en lämplig plats för den blivande
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
