Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - Fornprägeln över vårt tidigare 1200-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahtilund
sista vi svenskar komma att tänka på, när vårt 1200-tal råkar
bringas på tal; och hos många får det antagligen en livligare färg,
när tanken sedan vandrar vidare till brödrafejden årtiondet efter
jarlens död, till Magnus Ladulås och Alsnö stadga. Men också det
föregående halvseklet är väl värt att lära känna. Det har dock
betytt en hel del för Sveriges daning till rike.
Fornprägeln över vårt tidigare 1200-tal.
Hur sorgligt begränsat vårt vetande än är om den tiden och
troligen i huvudsak kommer att förbli, lider det för Sveriges del intet
tvivel om att den har en kvardröjande halvt fornnordisk
grundprägel. Medan »högmedeltiden» blomstrar ute i Europa, präktig,
färgrik, fantasifull, och kampen mellan påvemakt och kejsarmakt
böljar fram och tillbaka, har detta avlägsna och sent kristnade
land förblivit en kulturens gränsmark.
Redan den stora fattigdomen på samtidiga upplysningar om
Sverige från länder utanför Norden visar, att vår beröring med den
övriga kristenheten var anmärkningsvärt svag. Visserligen är
samfärdseln med den västerländska kyrkans överhuvud i Rom aldrig
avbruten, och i tronstriderna hör man då och då påvarnas
manande och tillrättavisande stämma. Visserligen saknas ej exempel
på svenska korståg mot de ännu hedniska folken »i österled», som
fortsatte att rovgirigt hemsöka våra kuster, långt efter det att de
nordiska vikingatågen upphört. Detta hindrar icke, att Sverige är
ett efterblivet land — ordet här valt uteslutande ur jämförelsens
synpunkt och utan någon färg av allmängiltigt värdeomdöme.
Också där kristen sedvänja och kyrklig organisation slagit
jämförelsevis djupa rötter, förhärskar här i landet den gammaldags
enkla ordning som t. ex. tillåter allmogemenigheten att ha ett ord
med i laget vid biskopsval. Vi ha från denna period ett enda stort
rättsligt dokument på inhemsk grund: Äldre Västgötalagen med
dess korthugget stiliserade historiska bilagor. När vi någon gång
stanna inför det ålderdomligt folkliga samhällsskick som här
öppnar sig för oss, en landskapsförfattning från omkring 1220, som
medvetet tillämpar olika rättsregler för svenskar inom och utom
den egna lagsagan, så får aldrig glömmas, att Västergötland, för
vars räkning denna vördnadsbjudande lag upptecknades, i
förhållande till flertalet dåtida svenska landsändar snarast företrädde ett
på flera sätt framskridet stadium av utveckling.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
