Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - De uppsvenska folkungarna och landsändarnas tävlan - Birger Jarl tar makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svensk genombrottstid
Östergötland hade legat i synbart lä för dessa fejder. Här
verkade på höga andliga och världsliga poster en rik och politiskt
begåvad hövdingesläkt, den historiska litteraturens blivande
»folkungar», som skall ha haft den mytiske Folke Filbyter till
stamfader och som före Birger till Bjälbo redan bland de sina räknade
en svensk riksjarl av stort format: dennes farbror Birger Brosa
(† 1202). Tidigt hade denna ätt förstått att främst i Östergötland
utöva ett samlande inflytande; det sträckte sig även över Vättern;
äldre bror till vår Birger Jarl (troligen halvbror) var sålunda den
förut omnämnde västgötalagmannen Eskil. På mödernet ledde
Birger sin härstamning från Sverkerska huset; hans mor Ingrid
Ylva, om vilken folksägnen i Bjälbo sedan gammalt har mycket
att berätta, visar sig vara sondotter till Sverker den äldre. Genom
sitt gifte med Erik Läspes syster Ingeborg skulle han nu samla den
enda överlevande, snart utslocknande kungliga dynastiens anspråk
hos sin egen ättegren.
Birger Jarl tar makten.
Föga är känt om Birger Jarls tidigare statsmannabana. Flera
forskare mena, att det av honom ledda korståget till Finland ägt rum
nära ett årtionde tidigare eller redan 1240; slutsatsen möter ett
hinder däri att han då icke ännu har innehaft jarlsämbetet, vartill i
regel hörde befälet över ledungen, den uppbådade krigsflottan. Nu
var nästan att vänta, att hans växande inflytande särskilt i Uppland
skulle stöta på motstånd. Folkungafraktionen med Knut Långes
son Holmger i spetsen vägrade också att foga sig och skred 1247
till uppror, kallande bönderna under vapen. Birger slog
upplandshären på slätterna vid Sparrsätra kyrka norr om Enköping, nära
Fjädrundalands gräns mot Västmanland. Spänningen i landet
fortfor. Med samma framgång hävdade han vid en ny resning 1251 sin
makt genom en seger vid Härvadsbro inne i Västmanland, där
härarna möttes på ömse sidor om Kolbäcksån, strax intill den
nuvarande järnvägsstationen. Traditionen viskar dock om svek av
Birger vid detta tillfälle; säkert är att hans hand föll tung. Ingen
vågade längre stå honom emot. Holmger Knutsson, hans bror Filip
och deras närmaste hjälpare bland herrarna voro ur livet; Ulv jarls
son Karl föredrog att lämna landet. Första gången Birger själv för
titeln jarl är i den handling av den 1 mars 1248, som bevarar
besluten vid det nyss hållna stora kyrkomötet i Skänninge — på helt
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
