Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - Huvudbygder och landamären i källskrifternas ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
Västmanland och det angränsande Fjädrundaland har ofta
påpekats som ett betänkligt misstag. Dock tar han särskilt sikte på
indelningen i biskopsdömen; han kan ha vetat mera än vi om den
tidigaste stiftsgränsen. Växjö stift är förbigånget, och överhuvudtaget
framträder den sydöstra delen av landet i mera obestämd dager.
Att Snorre Sturlasson visste långt mera än detta om Sverige visar
ett stort antal uppgifter, som träffas inströdda på andra ställen i
hans verk »Heimskringla». Han känner sålunda väl också Närke,
Småland, Hälsingland och belägenheten av dessa landskap. Han
känner, som man kan vänta, sådana äldre svenska städer eller
köporter som Skara, Lödöse, Sigtuna och Kalmar. Bäst
underrättad är han om bygderna kring Göta älv och Vänern ända upp till
Vadsbo härad på gränsen mot den stora skog, Tiveden, »där vägen
går», säger han, när man färdas uppåt landet. Men han kan
knappast mindre väl ge besked om trakterna uppe vid Mälaren eller
»Lågen», som den heter hos honom, och meddelar härifrån med
klar blick för det verkliga läget en hel rad ortnamn: Mörköfjärden
och Selaön, Södertörn och Stocksund eller nuvarande Norrström i
Stockholm, Sigtuna och Forn-Sigtuna, Östra Aros, Ulleråker,
Uppsala. Hans skildring av Norrström gör nästan intryck att stamma
från ett ögonvittne. »Från hela Svitjod falla alla rinnande vatten ut
i Lågen, men denna har endast ett utlopp och detta så smalt, att
många åar äro bredare. När det regnar mycket och snön smälter,
rinner vattnet till så häftigt, att det är forsfall ut genom Stocksund,
och Lågen stiger så högt upp på land, att det översvämmar vitt
omkring.» Stocksund är som sagt Snorres namn på Norrström.
Nu kan allt detta tyckas föga märkligt för oss, som vuxit upp så
att säga med kartan på bordet. Men jämför man Snorres talrika
och rediga uppgifter om Sveriges geografi med de liknande
uppgifter man finner hos en landsman till honom, författaren till den
s. k. legendariska Olovssagan, blir man strax varse en slående
skillnad. På grund av obekantskap med landet har denne
föregångare till Snorre, trots delvis goda källor, lyckats anställa
förvirring också på de mest avgörande punkter. Detta för oss över till
spörsmålet om den store historieskrivarens besök hos
västgötalagmannen. Av honom fick han utan tvivel höra mycket. Men vilken
väg reste han tillbaka till Norge? Han vistades hos denne Eskil
Magnusson en kortare tid sommaren 1219 och spåras åter nästa
vinter i Trondheim. Sannolikt hade han tagit vägen dit genom
Mellansverige, Hälsingland och Jämtland. Ofta nämner han denna
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
