Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - Huvudbygder och landamären i källskrifternas ljus - Tidevarvets nyskapelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahtilund
tillförsäkrad jakträtt ända till dessa trakter. Lappmarkerna i övrigt
kunde snarast betraktas som ingen mans land. Även kuststräckan
ovan sydligaste Västerbotten var ännu så löst knuten till riket,
utan kyrkor och sockenindelning, att man kunde fråga sig, vart
den politiskt hörde. Enligt en gammal uppgift skola de
kringströvande birkarlarna, som av ålder drevo handel och uppbörd hos
lapparna i mycket fria former, under Magnus Ladulås tid ha ställt
sig i lydnadsförhållande till svenska kronan.
Snorre Sturlasson kände ju, att Gotland var ett svenskt land och
hörde till Linköpings stift. Visby fick nu snart sin verkliga
storhetstid. Sambandet mellan Gotland och riket förblev ännu ganska löst,
så länge Snorre levde; han dog 1241. Det lyckades Magnus Ladulås
att knyta det avsevärt fastare genom nya avtal 1285. I spetsen för
den beskickning han då avfärdade till ön stod riddaren Anund
Haraldsson, gift med en fränka till kungen och ägare till större
delen av de områden på nuvarande Norrmalm, som Magnus efter
byte med honom 1288 skänkte till det nya Klara kloster vid
Stockholm. Herr Anund hade egna skepp i sjön och drev handel med
köpmän i Lübeck. Till stor del hade den lybska handeln på Sverige
en mellanstation i Visby.
Endast vid Göta älvs mynning nådde det svenska riket ut till
öppet vatten i väster. Det skulle så förbli i flera sekler. Den tradition
Snorre Sturlasson följer i sin skildring låter denna ordning, efter
allehanda föregående växlingar, ha vunnit fördragsenlig stadga vid
slutuppgörelsen mellan Olov Haraldsson den helige och Olov
Skottkonung i början av tiohundratalet. De fejdande kungarna
kastade till sist tärning om några omstridda socknar på Hisingen, och
Olov Haraldsson vann dem.
Tidevarvets nyskapelser.
\id 1200-talets ingång hade vårt land nästan oförändrad kvar
sin karaktär av gammalt bondesamhälle. Århundradet igenom
bestod den djupa klyftan mellan fria och trälar, ehuru det fram mot
nästa sekelskifte blev allt vanligare, särskilt vid slutet av levnaden
i testamentets form, att skänka de ofria arbetshjonen på gården
deras frihet. Äldre Västgötalagen vet knappast av andra
samhällsklasser än allmoge och präster, med ringa skillnad: präst skall vara
bondeson. Men en mycket märkbar förändring inträder senare
genom påskyndad social differentiering, för att bruka en term från
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
