Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Margit Palmær: Mot våld och godtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot våld och godtycke
På Krist skola alla kristna tro, att han är Gud och att ej finnas flera
gudar än han ensam. Ingen skall blota åt avgudar, och Ingen skall tro på
lund eller stenar. Alla skola hålla kyrkan i vördnad; dit skola alla föras,
både levande och döda, de som komma till världen och de som fara
därifrån. Krist bjöd, att man skall bygga kyrka och göra tionde. Adam och
hans söner voro de första, som gjorde tionde, och Salomo byggde kyrka.
Åt avgudar blotade väl ingen längre, men hur var det egentligen
med helgonen? Visserligen var den kanoniska lagen avskaffad och
Mose lag, Guds egna lagbud, satt i dess ställe, men hur skulle det
gå om Johan och hans anhang fick råda? Nog behövdes det att
folk och prästerskap stod på sin vakt. . .
Ett annat namn, på codexens försättsblad, säger mera. Där står
Joh. Messenius — Johannes Messenius, den jesuitskolade
ränk-makaren, den lärde professorn, den ryktbare historieskrivaren,
den besvikne fången på Kajaneborg. 1616, året då han fängslades
på grund av samröre med de polska jesuiterna, vet man att han
anskaffade en stor mängd källskrifter, krönikor och lagböcker;
troligen var denna handskrift en av dessa. Och en syn formar sig i
biblioteksrummets dunkel: den grånade lärde böjd över de
gulnade bladen — samma blad solen nyss lekte på — medan Finlands
bistra vinterstormar piskar de tjocka fängelsemurarna, och det
enda, som lyser upp den grå kammaren är initialbokstävernas
heta färgglans.
Begrundade han, den mellan två tidsåldrar vacklande, den
trolöse, som i sitt verk dock var sanningen trogen, kanske
understundom förordets mäktiga ord:
Lag skall vara stadgad och stiftad allt folket till ledning, både rika och
fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och
hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till
näpst och skräck. Lag skall vara de rättrådiga och kloka till heder, men
de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag
av nöden.
Jag bläddrar vidare, söker mig in i konungabalken, där den
sköna klenod och rikslagstiftningens kärna, som är edsöreslagarna,
finns infattad som en klar diamant i en kunglig krona. Om
»erix-gata», om »konung whigelse» — här måste det vara. Men vad är
nu detta — nästa flock handlar inte alls om edsöret utan om
konungens ledung och skeppstvister!
Den lilla ljushåriga flickan, som över min axel försöker tyda de
främmande men utsökt formade bokstäverna, ger till ett rop:
— Men titta då! Där har dom ju klippt bort två blad!
Ja, verkligen! Mitt i konungabalken skvallrar två jämnt av-
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
