Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Margit Palmær: Mot våld och godtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Palmaer
skurna bladrester om att just detta, som jag är ute efter,
edsöres-lagarna, bortskurits och stympat den i övrigt fullständiga lagboken.
Vem kan syndaren vara? En lagman, som känt behov av detta
stöd för minnet på tinget eller måhända den store Messenius själv?
Den saken torde aldrig bli utredd. Men i höstdagens milda klarhet
vill man gärna intala sig, att den som skar bort bladen, gjorde det,
inte av vrånghet men av kärlek till lag och rätt och till de
människans rättigheter, som här fått sitt första uttryck i svensk lagstiftning.
Vad är lag? Vad är rätt? En angelägenhet för jurister eller något
som angår oss alla? Och vad är de mänskliga rättigheterna? Något
som uppfanns av franska revolutionens män 1789 och som en
kommitté i Amerika nu pysslar med eller en sak av vikt för hela
mänskligheten?
Under fredliga tider ställer vi inte dylika frågor. Då diskuteras
hellre straffens mildring och brottslingens förbättran. Men i
orosskeden blir det annan låt: då griper man efter lag och rätt som det
yttersta och sista, det som ännu återstår sedan ägodelar
förskingrats och liv förötts.
Det var ingen tillfällighet att mitt under andra världskrigets
mörkaste år två stormän, en från Amerika, en från Europa, möttes på
den stormiga Atlanten för att fastställa de fyra friheter varje
människa föddes till på denna jord: Frihet från nöd, frihet från fruktan,
yttrandefrihet och religionsfrihet. Rättsfrågor satte lidelserna i
svallning som aldrig förr även i neutrala länder, och frågan om den
andliga friheten blev för många en livssak. Naturligtvis speglades även
detta i litteraturen: i Vilhelm Mobergs Rid i natt! och Eyvind
Johnsons Krilonserie hävdas uråldrig nordisk rättskänsla mot
rättslöshet och förtryck. Och i Feuchhvangers Oppermans, skriven före
kriget, utropar den gamle fine domarn, när han flyktat till Schweiz
undan naziväldet: de har slagit sönder måttstockarna!
Att det efter kriget blev angeläget att söka fastställa de mänskliga
rättigheterna var endast en logisk följd av det dödliga hot de
utsatts för: från att ha varit bortglömda dokument drogs de plötsligt
fram i ljuset, dammades av och lyste med daggfrisk glans. Ja, till
och med barnen blev ihågkomna. Den engelske författaren J. B.
Priestley hävdade att även de borde få sin Magna Charta,
fastslående deras rätt till föda, läkemedel, utbildning o.s.v.
Detta intresse för var mans rätt är inte något, som utmärker vår
epok, det har funnits i alla stormtider. 1200-talet var en sådan.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
