Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Margit Palmær: Mot våld och godtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot våld och godtycke
Hur domare valdes i Uppland skildras i Upplandslagen på
följande sätt:
Nu skola domare väljas. Då skall länsmannen stå upp och tillsätta
nämnd av tolv män från hundaret. Dessa tolv skola utse två män till
domare. Konungen skall sätta dem dom i händerna. Domarne skola komma
till tinget på varje tingsdag. En tingsplats skall vara i varje hundare.
Rättegångsproceduren var tung och omständlig. Vittnesbevis
förekom knappast, de viktigaste bevismedlen var dels ed av parten
själv och hans så kallade edsgärdsmän, dels nämnden, vars tolv
medlemmar skulle »utleta sanningen» och på dess grund »värja
eller fälla» den anklagade. Nämnden övergår emellertid mer och
mer från att vara ett bevismedel till att utgöra en del av
domstolen; liksom den engelska juryn har nämnden att avgöra den så
kallade sakfrågan, medan domaren på grund av dess utlåtande har
att tillämpa lagen. Nämnden har genom århundradena varit en
oumbärlig ingrediens i svenskt rättsväsende, den har framför allt
utgjort dess demokratiska element, den har satt en damm för
utländska inflytanden, som tidvis sökt undergräva den gamla
allmogefriheten, och den har hållit känslan för lag och rätt levande
inom folket. När nämnder vid grövre brottmål infördes i städerna
på 1940-talet var det alltså inte bara en nyhet utan också en
anknytning till en urgammal tradition!
Denna folkliga rättskipning var emellertid ingalunda den enda.
Då landet kristnats tillkom en ny rättslig auktoritet, kyrkan, och
hos oss infördes liksom i alla katolska länder den kanoniska
rätten. Denna representeras i lagböckerna av Kyrkobalken, vilken
behandlar bestämmelser dels angående kyrkor och prästerskap, dels
sedlighets- och fridsbrott. Sådana mål avdömdes av en nämnd, där
kronan och kyrkan utsåg hälften var, liksom konung och biskop
ofta delade böterna. Men det kristna inflytandet sträckte sig långt
utöver kyrkans rättsområde: så kan vi säkerligen spåra det i
ed-söreslagarnas strävan att mildra de råa sederna, att avskaffa
blodshämnden och att stärka den högsta rättsliga auktoriteten. Denna
auktoritet var konungen, vilken jämte de förnämsta stormännen
förband sig att hålla vissa överenskomna regler och vaka över
deras efterlevnad.
I Östgötalagens edsöresbalk finns de ursprungliga
edsöresla-garna bäst bevarade, men i Upplandslagen, detta det yppersta
bland svenska lagverk, har de fått den klaraste och mest
koncentrerade utformningen. Denna lag är utformad av en nämnd av tolv
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
