Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Margit Palmær: Mot våld och godtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Palmaer
kunniga män under Birger lagmans ledning (Birgittas fader) samt
i motsats till huvudparten landskapslagar stadfäst av konungen.
I Upplandslagen är edsöreslagstiftningen inarbetad i
Konunga-balken. Där heter det bland annat om edsöresböter:
Dessa mål, som vi nu hava räknat upp, de äro brott mot konungens
edsöre, som han svurit och alla de främsta herrarna i Sverige. Var och
en som bryter däremot, huru många de sedan äro i följe, har förverkat
allt det han äger ovan jord (lös egendom) och rätten att bo i landet
(landskapet), och han skall dömas biltog över hela riket och aldrig förr
komma i fred än den man beder för honom, som han har brutit emot.
Konungen som ordningens upprätthållare var ingen nyhet. Att
frid hålla hörde redan till de gamla germankungarnas uppgifter,
och Birger Jarls fridslagstiftning har rötter i sagans dunkel. Under
medeltiden utvecklade sig emellertid mer och mer konungens
domsrätt till högsta instans över tingen. Den typiska svenska rätten
»att gå till kungs» har uråldriga anor — liksom också kungens rätt
att benåda. Redan i en urkund från år 1200 talas det om
konungens rätt att »mildra de mänskliga lagarna», och den kungliga
domstolen har i stort sett varit ett skydd för menig man.
Edsöresbrotten skildras konkret och målande, så heter det till
exempel om hemgång:
Om någon rider hem till en annan och gör honom hemgång, vare sig
det är en eller flera, med vilja att göra honom skada eller någon i hans
gård. Så snart de komma till gården, såra, slå till blod eller dräpa eller
fjättra och fängsla den som är saklös, då hava de alla brutit konungens
edsöre.
Likaså exemplifieras brott mot kvinnofriden med drastisk
åskådlighet:
Om någon våldtager en kvinna. Synas märken antingen på henne
eller på honom, sådana som han gjort henne eller hon honom, eller är
det så nära by eller väg, att man kan höra skrik och rop om hjälp, och
blir detta lagligen kungjort för vittnen, då skall hundares nämnd pröva,
vad som är sant.
På överlagt och oöverlagt brott skiljs emellertid noga, och det
framgår särskilt tydligt i lagen om kyrkofrid och tingsfrid, vilken i
sin helhet lyder:
Sitter någon i försåt för en annan på kyrkoväg eller tingsväg, sårar
eller slår honom till blodvite, han har brutit konungens edsöre. Göres ej
dråp eller sår eller blodvite dem emellan, då skall för hot ej gäldas bot.
Uppstår tvist dem emellan på kyrkoväg eller på tingsväg, och kommer
det ej av långvarig ovänskap utan av brådgärning, det är ej brott mot
konungens edsöre. Far någon från kyrka eller ting, far man till sin vän
eller till dryckeslag på krogen eller till annat ställe och ej genast hem,
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
