Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Linnman: Med husbåt på 1200-talsled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med husbåt på 1200-talsled
blommande algens färg varit rödaktig som ett medeltida blodregn.
De visste inte att hela kustfisket faktiskt var baserat på detta
praktfulla skådespel. Var deras fiske lika nyckfullt som vårt? Kunde
strömmingen, den viktigaste fisken i Östersjön då som nu, plötsligt
försvinna för att komma igen efter några år och ge väldiga fångster?
Numera vet vi att strömmingens förekomst är beroende av
förhållandena i vattnet under lektiden och tiden närmast därefter. Det
är framför allt temperaturen och salthalten som är avgörande för
hur stor del av de miljardtals äggen, som skall komma till
utveckling. Är förhållandena gynnsamma, får vi en god årgång. Äggen
kläcks, ynglet växer till, uppnår fiskbar storlek, växer vidare,
fortfar att bli fiskad med allt grovmaskigare redskap, tills den nästan
är av sillstorlek. Har ingen ny årgång utvecklats fördelaktigt under
tiden, så tar den goda årgången slut efter ett antal år, och vi får
dåliga strömmingsår tills en ny årgång lyckas bättre med sin
fortplantning. Detta är förklaringen till växlingarna i Östersjöns
strömmingsbestånd. Den yttersta orsaken ligger i det saltare vattnets
in-och utströmning genom Öresund och Bälten.
Så ser man nuförtiden på saken. På 1200-talet däremot ansåg
man att Mariabilderna, tillverkade med ensamrätt av klostret i
Sigtuna och med god avans sålda utmed hela kusten, ensamma
förtjänade tacken för de goda åren. Orsakerna till goda och dåliga
strömmingsår måste i varje fall ha funnits i alla tider, de liksom
vattenblomningen. Tolvhundratalets fiskare torde ha haft lika
skiftande tillgång som vi. Det kan ha funnits år, då det knappast gick
att få någon strömming alls ur havet. Saltströmmingen, som kunde
hålla sig till ett kommande år, spelade därför en oerhörd roll i
forna dagar, inte bara för kustbefolkningen utan för hela landet. Den
var skärgårdens handelsvara framför andra, och tack vare den
uppstod fiskelägen och började kuststäder blomstra.
Fisket på öppna havet har varit fritt, om denna liberala term får
användas för att uttrycka förhållandena på medeltiden och tidigare.
Närmare kusten däremot har fisket sedan urminnes tider varit
hopknutet med äganderätten till jorden. En mellanzon har dock
funnits, där fiskerättsförhållandena varit omstridda och där praxis än
i dag tycks vara vacklande. Det är i utskärgårdarna, där nytt land
kan dyka upp och grund bildas, kring vilka fisket kan vara mycket
givande. Kronan skaffade sig under medeltiden monopol på fisket
vid sådana givande fiskeplatser i havsbandet och tack vare detta
växte fiskelägen som tillhörde staten upp i utskärgårdarna långt
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
