Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nattens ljud från forsen som hördes jämnt och oavbrutet men utan
att bryta tystnaden.
Eller var det kanske morgonen och solskenet över dalen och
skatorna och rödhakesångarna och riphönan med sina småttingar,
obekymrade om främlingen som betraktade dem och som kände
att han var på väg att få lära sig en av livets hemligheter. Det var
många ting han här skulle bli varse.
Jim gjorde sig hemmastadd i kojan och började ett liv, som
föreföll honom lika självklart som det var harmoniskt. Han städade
rummet, tvättade sina kläder, samlade bränsle. Han brukade
aldrig ha mat med sig för mer än fyra dagar när han var ute på
vandring och nu började matproblemet göra sig gällande. Fisk var
det enda han själv kunde skaffa. Bakom den lilla lagårn fanns
en gammal gödselstad. Jim tog en åldrig grepe och fick upp några
maskar. Sen tog det väl ett par timmar att fånga öring nog att räcka
till aftonvard — små fiskar som han stekte tillsammans med den
sista resten av sin potatis.
I kvällningen satte han sig på förstubron. Röken från kojan
seglade sakta och lättjefullt ut över dalen. Plötsligt hörde han
ljudet av en pingla, klart och melodiskt. Det kom någonstans från
andra sidan bäcken. Ljudet kom igen gång på gång och Jim
lyssnade, undrande. Han steg upp, tog med sig termosflaskan och gick
över bäcken på plankan. En stig ledde till en klunga träd i
närheten. Bortom dem fann Jim en liten röd stuga på en äng, omgiven av
en fallfärdig gärdsgård. Jim, som gärna ville ha lite nysilad mjölk,
skulle just knacka på, när han märkte, att den gamla slipstenen
var lagd mot dörren. Han tänkte då försöka med skjulet för korna
och började ropa:
— Hallå ...å...å...å...
Det gav ett svagt eko.
Men till svar kom det glada pinglandet, och runt hörnet av
koskjulet kom en häst travande. Den stannade och tog Jim i
betraktande.
— Var har du husbonden, frågade främlingen.
Hästen gnäggade. Den bar ingen black om foten och Jim tyckte
det var underligt, att ingen människa fanns i närheten. Han gick
runt ängen, men då han ingen såg, gick han hem igen till sin egen
fäbod.
På natten tog vinden i. Molnen svepte ner på låg höjd från
Sylarna och Helags. Det blev kallare. Jim, som staplat upp ved vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
